Andrea Robin Skinner skriver i essän att Alice Munros dåvarande make, Gerald Fremlin, utsatt henne för övergrepp och sexuella överträdelser från att hon var nio år gammal till att hon nådde fram till puberteten. 

Som en följd av övergreppen, uppger Andrea Robin Skinner, utvecklade hon bulimi, sömnsvårigheter och svår migrän. 

Lade skulden på dottern

Alice Munro ska först ha hört om anklagelserna mot Gerald Fremlin när hennes dotter var i tjugoårsåldern. Enligt Andrea Robin Skinner framförde hon anklagelserna i ett brev till Alice Munro, som hon skrev efter att ha läst en hennes noveller. I denna skildrar Alice Munro en ung flicka som blir sexuellt utnyttjad av sin styrfar.

Alice Munro ska därefter tillfälligtvis ha lämnat Gerald Fremlin. I en serie brev till författaren ska denne senare ha bekräftat att han gjort sig skyldig till sexuella övergrepp. Skulden för dessa lade Gerald Fremlin emellertid på barnet som han till Alice Munro beskrev som en ”homewrecker”. Enligt honom var Andrea Robin Skinner på jakt efter ”sexuella äventyr”.

Kunde inte leva utan honom

Sedermera tog Alice Munro sitt barns förövare till nåder. Andrea Robin Skinner skriver i sin essä att författaren slagit fast att vad som skett mellan barnet och styvfadern inte hade något med henne själv att göra, och att hon älskade Gerald Fremlin för mycket för att kunna leva utan honom. 

Andrea Robin Skinner tog avstånd från Alice Munro och Gerald Fremlin 2002, med hänvisning att hon vägrade låta sin styvfar komma i närheten av sina egna barn. Tre år senare anmälde hon Gerald Fremlin till polisen för sexuella övergrepp. För detta dömdes han till två års skyddstillsyn efter att ha erkänt sig skyldig till "indecent assault". 

Gerald Fremlin dog 2013, samma år som Alice Munro tilldelades Nobelpriset i litteratur. Den 13 maj i år dog även författaren.