Ai Weiwei har gjort sig känd långt utanför konstvärlden genom sin envisa kamp för yttrandefrihet i hemlandet Kina. Han är son till två välkända dissidenter och fick redan som barn uppleva det repressiva kinesiska samhället. Som ung konstnär kunde han sedan verka relativt fritt, men 2010 förändrades allt. Han sattes först i husarrest och i april 2011 fängslades han under nästan tre månader.

Sedan dess lever han ständigt bevakad och är inte tillåten att lämna Kina. Han får heller inte tala med utlänningar eller lämna sitt hem utan att först meddela myndigheterna. När han lämnar hemmet är han ständigt förföljd.

”Fantastiska verk”

Men regimen har inte lyckats tysta Ai Weiwei. Han fortsätter att arbeta och idag öppnar Berlinmuséet Martin-Gropius-Bau hans hittills största utställning. Ai Weiwei fyller 18 rum och totalt 3000 kvadratmeter.

Tessa Praun, som var curator för den enda utställning som konstnären haft i Sverige, är imponerad över att han kunnat fortsätta skapa trots restriktioner och förföljelse.

– Trots att han rent privat kämpar med sömnproblem och paranoia så levererar han fantastiska verk. Han har idéer och förmågan att både skapa och förnya sig, säger hon.

Tessa Praun har själv träffat Ai Weiwei i hans ateljé i Beijing. De planerade för utställningen på Magasin 3 i Stockholm, en utställning han själv inte fick uppleva eftersom han fängslades under förberedelserna och sedan förbjöds lämna landet.

– När den första chocken hade lagt sig kändes det bara ännu mer angeläget att genomföra utställningen, berättar hon.

Omtyckt i Kina

Inför utställningen i Berlin har tyska jurister arbetat hårt för att försöka få den kinesiska regimen att ge Ai Weiwei hans pass tillbaka. Tessa Praun befarar att han inte skulle få återvända till Kina om han mot förmodan skulle få tillbaka sitt pass och beviljas utresa.

– Det skulle vara ett hårt slag mot honom. Han vet att det bara är i Kina han kan påverka regimen, säger hon.

Praun tror att Ai Weiweis storhet ligger i det faktum att han är hyllad och omtyckt både internationellt och på hemmaplan. När han anklagades för skattebrott och tvingades betala stora summor för att överhuvudtaget få chansen att överklaga skänkte kinesiska privatpersoner sammanlagt nio miljoner yuan som stöd.

I en nyproducerad dokumentär om Ai Weiwei, The Fake Case, framgår det hur stolt och rörd konstnären blev. ”Ett mirakel” sade han och berättade att något liknande aldrig hänt i Kina.

Ser individen

Tessa Praun säger att han drivs av en stark övertygelse om vad Kina behöver. Att han har en övertygelse om att individens frihet och personliga ansvar är det enda som kan skapa ett fungerande samhälle.

– Det genomsyrar allt han gör och hela hans person.

Vilka av hans verk har gjort störst intryck på dig?

– Fairytale är ett. 1001 kineser fick resa till en av världens största konstutställningar – documenta i Kassel i Tyskland tillsammans med 1001 antika stolar. Just den där ettan är en nyckel till hans konst. Han ser att en massa alltid består av enskilda individer.

Hon nämner ännu ett verk som fascinerar.

– Jag var i Miami i vintras och såg ett verk där han samlat armeringsjärn från byggnader som förstördes i den stora jordbävningen i Sichuan 2008. Han har låtit banka dem raka igen och skapat en minimalistisk skulptur. Det är något så vackert i den gesten, säger hon.

Tessa Praun är övertygad om att Ai Weiwei kommer att fortsätta att verka som konstnär och regimkritiker. Att dra sig tillbaka vore ett enormt nederlag. I dokumentären The Fake Case formulerar han själv varför det skulle vara en omöjlighet att vika sig inför regimens försöka att tysta honom.

– I så fall är jag redan död. Jag skulle ha en levande kropp men betrakta mig själv som död, säger han.