Adriana Astorga, hennes dåvarande man och deras tre barn flydde Pinochets diktatur i Chile 1976 och hamnade i Göteborg. Efter några månader på olika boenden blev adressen Hammarkullen, och här har hon bott sedan dess. Egentligen hade inte de chilenska danserna och närliggande kultur varit så stort för Adriana tidigare i livet, utan intresset tog fart efter att hon korsat Atlanten.
– Jag dansade nationaldansen på gympan i skolan som alla andra och lite annat. Men mer var det egentligen inte. När jag kom hit så tyckte jag det fattades något. Jag hade svårt med språket och hade det ganska tråkigt. Sedan ville jag att barnen skulle få med sig lite chilensk kultur så jag började läsa på, och min pappa skickade videor på dans och kultur till mig från Chile.
Parallellt med jobbet som dagmamma, som Adriana var i många år, så startade hon upp dans hemma i vardagsrummet. Från början var det tio barn som alla hade chilenskt påbrå.
– På den tiden så var det kulturafton varje onsdag här i Hammarkullen, som fritidsförvaltningen höll i. Genom dem kom jag i kontakt med kulturchefen i Angered som hjälpte oss att bilda förening och studiecirkel. Då fanns det så många lediga lägenheter här i Hammarkullen så vi fick hyra en mitt på torget.
Mycket ska hinna bli klart
De husen revs senare och sedan dess har Chile Lindo huserat på Bredfjällsgatan. Där är det full aktivitet veckorna innan karnevalen. Glittriga tyger i allehanda färger ligger utspridda kring symaskiner och kaffekoppar. Adriana, dottern Vanessa Salas, brorsdottern Camilla Astorga samt Anna Hanka som varit med sedan barnsben är alla på plats och arbetar med årets dräkter.
– Vi blir 20 personer i tåget i år, så vi ska sy 20 olika dräkter. Dessutom har vi intensivträning på danserna, så det blir långa dagar, säger Camilla.
Antalet personer som medverkar i Chile Lindos del i karnevalståget varierar från år till år. Som mest har de varit 78. De dansar dessutom olika danser i tåget och på scenen.
– Våra chilenska danser är mer folkdanser, så i tåget drar vi på med lite mer salsa och annat som är mer färgglatt, berättar Vanessa.
Alla bidrag går till föreningen
Trots 35 år i rad med allt arbete det innebär så tycker Adriana Astorga fortfarande det är lika roligt.
– Ja, det är det faktiskt. Men jag blir lite tröttare numera. Man blir lite … ja, säger Adriana och snurrar fingrarna menande vid tinningen.
När det inte är karnevalstider så håller Chile Lindo och Adriana Astorga studiecirklar två gånger i veckan. Det sker i samarbete med Vuxenskolan. Jobbet är oavlönat och alla bidrag går till föreningen. Det är även föreningen som därmed äger alla uppsydda kläder och övrig rekvisita från tidigare år. Detta förvaras i ett eget rum i lägenheten. Förutom Karnevalen så är Kulturkalaset en stor dag och även det tradition. På bägge folkfesterna är det enkelt att hitta Chile Lindo bland alla andra deltagare.
– Det är bara att leta efter den mest färgsprakande gruppen, säger Anna.
– Och de som flirtar mest. Det är en del av dansen och det gäller att hålla karaktären man spelar, fyller Camilla i.