– Jag kan inte ens komma ihåg förra torsdagen, sa hon och skrattade.
Nu har hon alltså ännu en nominering att hålla reda på.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kan tangera rekord
Den första nomineringen kom redan 1979 för ”Deer hunter”. Hon vann sin statyett året därpå för ”Kramer mot Kramer”. 1983 var det hennes tur igen när hon vann för ”Sophies val”. Den tredje knep hon 2012 – då hon vann priset för bästa kvinnliga huvudroll för sin medverkan i ”Järnladyn”.
Katharine Hepburn är den enda skådespelaren som har vunnit fyra statyetter vilket givetvis innebär att Streep kan tangera hennes rekord om hon vinner i år.
Filmjournalisten Gunnar Rehlin har träffat Meryl Streep flera gånger och han kan konstatera att hon inte bara är en briljant skådespelare utan även en väldigt trevlig person.
– Hon kan spela allt från tidningsägare till mamma i den grekiska övärlden och hon känns aldrig som Meryl Streep utan hon blir verkligen den rollen. Hon är också sympatisk som i ”Florence Foster Jenkins” där man skrattar med henne och inte åt henne, säger han.
Han menar att Meryl Streep kan ikläda sig roller utan att det blir sökt. Att hon är så väldigt trevlig tror Rehlin också bidrar till att filmskapare gärna vill jobba med henne.
– Hon är vänlig och trevlig, men har också krav. Det ska hon ha också. Hon vet vad hon vill, säger han.
Kritik för kylighet
Meryl Streep blir som bekant ofta hyllad av filmkritiker. Men hon har fått utstå en del kritik för att hennes rollprestationer ska ha varit kyliga och saknat hjärta.
Kritiken som verkar ha bitit hårdast på henne kom från den inflytelserika filmrecensenten Pauline Kael (1919–2001) i The New Yorker på 1980-talet. Kael uppskattade inte Streeps
metoder och slog fast att hon spelar ”från halsen och uppåt”.
– Se, vi gör alla olika associationer. Pauline hade en invärtes aversion gentemot mig och det fanns ingen film som jag kunde ha gjort för att stoppa det. Hon föreställde sig mig som någon jag inte är, säger Meryl Streep till brittiska The Guardian.
Men mest har det varit en hyllningskör.
Skådespelaren Susanne Barklund gör en liten roll i kommande ”Mamma Mia – here we go again”. Streep upprepar sin roll från den första filmen. Barklund spelar Stellan Skarsgårds mor, och de två är de enda svenska skådespelarna i filmen.
Hon har inga scener mot Meryl Streep, men på inspelningsplats vid Pinewood Studios i London talades det om hennes avspända och jordnära sätt att behandla sina med-människor.
– Man blir tydligen kompis med henne. Hon är enkel och rak. Hon väljer också vad hon vill göra, om man säger så. Hon har sådan pondus. Samtidigt har hon det där känsliga. Hon kan spela svag men blir inte offret. Meryl Streep är i en klass för sig, säger Susanne Barklund.
Bemästrar dubbelt
När Dagens ETC tar reda på vad tre filmaktuella svenskar tycker om Meryl Streep präglas svaren inte helt oväntat av positiva kommentarer.
Jesper Ganslandt, aktuell med långfilmen ”Jimmie”, förklarar att han har varit en stor beundrare av Meryl Streep sedan han första gången såg henne i ”Mitt Afrika” (1985) där hon spelar den danska författaren Karen Blixen.
– Det finns skådespelare som arbetar med metoder för att nå absolut närvaro och de som jobbar med förvandling. Meryl Streep är en av få i världen som bemästrar båda. Hon kan ta på sig peruk och tala med en extrem dialekt, samtidigt som man aldrig för ett ögonblick tvivlar på att vi ser en människas liv spelas upp – inte en skådespelare, skriver Jesper Ganslandt i ett mejl.
”En makalös bredd”
Artisten och skådespelaren Lisa Nilsson, aktuell i danska ”Gud talar ut”, har som många andra Meryl Streep som sin största förebild som skådespelare.
– Hon har en makalös bredd vad gäller hur många olika typer av karaktärer hon gestaltar med autenticitet. Hon har en unik ”merylsk” förmåga att lägga till små skavanker som i form av irrationella fniss eller hummanden mitt i en dialog. Det där sticker hål på Hollywood-filtret och blir till den där bron mellan fiktion och uppriktig verklighet som gör att hon känns oerhört mänsklig och trovärdig i allt hon gör, skriver Lisa Nilsson.
”Monky”-regissören Maria Blom ser en flicka och en järnlady på samma gång i henne.
– Hennes gestaltningar gör publiken trygg, vilket gör att vi kan ta in historien och personen som hon gestaltar. Mänsklig, helt enkelt.
