– Vi får draghjälp av ett kommande marknadsföringsprojekt som kallas ”valet i USA” skämtar Ali Abbasi, dagen efter premiären.
I filmen lär den unge fastighetsmogulen Donald känna Roy Cohn. Eller han ”lär inte känna” utan Cohn siktar målmedvetet in sig på den unge, snygge (jo, som 27-åring) mannen som då är vice vd för pappans fastighetsbolag.
Det är ett bolag på dekis, på vippen att krascha, som med rätta anklagas för diskriminering eftersom de inte hyr ut lägenheter till svarta människor. Roy Cohn tar dem ur krisen med hjälp av utpressning enligt devisen: alla medel är tillåtna. Vilket är att gå steget längre än Trumps far som sa: antingen är man en ”mördare” eller en ”förlorare”.
Donald är till en början tveksam till Roy Cohns olagliga metoder – attackera, attackera, attackera, förneka allt och ha ett relativt förhållningssätt till sanningen.
Men när det visar sig fungera väldigt bra ger det mersmak och Donald Trump ”The original apprentice”, blir en duktig lärjunge till våra dagars främsta ideologi: kapitalismen.
Och som han har lärt sig.
Spoiler: När han når sitt mål är skonar han naturligtvis inte ens sin mentor – sjukdom och svaghet är inget som premieras inom den fascistiska logiken.
Jo, jag använder termen ”fascism” eftersom dess olika byggstenar: en nostalgisk patriotism och förakt för svaghet är grundläggande för filmen. I ”The apprentice” skildras svaghet som AIDS, alkoholism och cancer – eller att bara att vara en ”förlorare”, likt Donald Trumps bror, som är pilot eller ”en busschaufför med vingar” enligt pappa Trump.
”Fascism” är också termen regissören Ali Abbasi använde i sitt tal efter de 8 minuter långa ovationerna på premiärvisningen.
– Det finns inget metaforiskt sätt att handskas med den växande fascismvågen, säger han.
I filmen går rovdjurskapitalismen hand i hand med en nostalgisk bild av vad Amerika en gång varit, samt ett kvinnohat som inte riktigt uttalas men som blir väldigt tydligt i en scen som fick Cannes-publiken att dra efter andan: när Donald Trump i princip våldtar sin första fru Ivana Trump.
– Det är skräp, säger Trumps talesperson om filmen till nyhetsbyrån AFP och hotar nu stämma produktionen.
Ali Abbasi avfärdar det hela och menar att ”alla talar om Trumps olika stämningar hit och dit” men ingen talar om hur många gånger han faktiskt vunnit ett sådant mål”.
– De har inte ens sett filmen, jag är inte säker på att Donald Trump skulle ogilla den, jag skulle gärna träffa honom, visa filmen och tala om den, säger Ali Abbasi.
Sebastian Stan i Abbasis regi undviker helt den karikatyr av Donald Trump vi är vana vid. Det är ett känsligt skådespel som skildrar en människa som åskådaren kan känna empati för vid flera tillfällen.
Jag har på ett vis tappat hoppet om våra samhällen, fascismen kommer över oss med full kraft och vi välkomnar den på samma sätt vi alltid har gjort
– Det hade lätt kunnat bli Saturday night live, det är en väldigt fin linje. Men det är väldigt viktigt för mig att påpeka att sådana här personer inte är monster, Donald Trump är en människa och det är helt enkelt därför vi skildrar honom som sådan.
Han menar att filmen egentligen inte handlar om Trump, utan om ett system. Att Roy Cohn var expert på att manipulera systemet och lärde upp Donald Trump.
När teamet går iväg knuffas journalisterna för att få mer tid med en av årets favoriter. Ali Abbasi är svensk och iranier – eller ”dansk” som de flesta tidningar skriver eftersom han bott även i Danmark. Själv vill han inte se sig som något annat än sig själv.
– När min idol Luis Buñuel dök upp någonstans var det ingen som sa ”titta nu kommer spanjoren”, de sa nu kommer Luis Buñuel. En dag kanske de säger: ”titta, där kommer Ali Abbasi”.
Vi sågs sist för två år sedan när du var aktuell med ”Holy spider”, som handlar om en seriemördare i Iran men egentligen handlade om det samhälle som bar fram honom. Det var vad jag hoppades att du skulle göra med Trump och vad jag tycker att du har gjort – en in your face-film utan metaforer. Finns det likheter mellan två så olika samhällen som Iran och USA – eller väst. Vi har ju våra egna Trumps i Europa.
– Jag vill påpeka att film är ett lagarbete, det här var till exempel ett existerande manus när jag hoppade på. Men jag håller med, det är vad som lockar mig, att få utan omvägar berätta något direkt, som en käftsmäll, rakt upp och ned, säger Ali Abbasi.
Han säger att det är självklart att det finns likheter mellan Iran och ”väst” eftersom alla delar av världen befolkas av människor.
– När det kommer till makt, korruption och konservativ nationalism är skillnaden inte heller stor. Jag har på ett vis tappat hoppet om våra samhällen, fascismen kommer över oss med full kraft och vi välkomnar den på samma sätt vi alltid har gjort. Det är väldigt mänskligt och det är vad jag vill visa.
I ”Holy spider” fick tittaren delta i de verklighetstrogna morden. Det är väldigt kroppsligt. I ”The apprentice” får vi, efter att han läxat upp sin läkare om huruvida motion är bra, på ett grafiskt vis delta i Donald Trumps skalpförminskning och fettsugning. Det är blodigt och köttigt.
Varför gör du alltid så? Jag förberedde mig den här gången men publiken stönade av äckel.
Ali Abbasi skrattar.
– Att få publiken att äcklas eller inte är inte vad som driver mig, utan att skildra verkligheten, återigen utan krusiduller. För vad är egentligen plastikkirurgi? Det är inte före och efter, det är skalpeller, kött och blod.