Som tittare är man maktlös när streaming- eller tv-bolaget bestämmer sig för att avsluta favoritserien i förtid. I bästa fall sker det med en plan och ett värdigt tack och hej. Men lika ofta blir det rumphuggna kap och stor frustration för tittarna. Christian Egefur tar tillfället i akt och listar de serier han helst skulle få se en fortsättning på.
American gods
Neil Gaiman, som varit i ropet under 2022 då han även ligger bakom serien ”Sandman”, skrev sin bok ”American gods” 2001 och kastade in alla mytologier, gudar och sägner han kunde komma på och placerade dem tillsammans i ett nutida USA. Tv-serien blev lite svajig, men i sina toppar var den riktigt bra. Tre säsonger gjordes på amerikanska tv-bolaget Starz, som drog ur proppen 2021 när tittarantalet sjönk. Dock har ”American gods” hittat en ny publik sedan streamingtjänsten Prime tog upp den, och det ryktas här och där på nätet att den kanske kommer få en ny säsong på ny kanal ändå. Men inga sådana rykten är bekräftade.
Studio 60 on the Sunset strip
Manusförfattaren och producenten Aaron Sorkin ligger bakom förträffliga tv-serier som ”Vita huset” och ”Newsroom” samt filmer som ”Social network”, ”Moneyball” och ”Molly’s game”. Men den lilla guldklimpen ”Studio 60 on the Sunset strip”, som utspelar sig bakom kulisserna på ett ”Saturday night live”-liknande program, fick bara en enda säsong 2006. Det är synd och skam. Hela ensemblen var fantastisk, inte minst Matthew Perry i en roll långt från Chandler i ”Vänner”. Gillar man ”Vita huset” eller ”Newsroom” torde man älska även Studio 60 – som nästan har ännu mer av den rappa, sprudlande dialogen som blivit Aaron Sorkins signum.
Jag heter Anne (Anne with an E)
Netflix tolkning av LM Montgomerys succéböcker om Anne på Grönkulla är en pärla. Både jag själv och två döttrar satt som klistrade och följde de tre säsonger som gjordes med start 2017. Serien försvann först en del i mängdbruset, men byggde sakta men säkert upp en trogen publik. Då var det tyvärr redan för sent. Den här tolkningen av Kanadas mest kända ginger utvecklade berättelsen med extra tryck på feminism, hbtq-frågor och rasism. Det har den, såklart, fått en del skit för, men det gjordes finstilt och bra och tillförde bara mer för moderna tittare som inte råkade vara stockkonservativ. I böckerna för man följa Anne långt upp till pensionsåldern – så tre säsonger var alldeles för lite.
Nollor och nördar (Freaks and geeks)
Ingen som fiskar upp ”Freaks and geeks” från 1999 blir besviken. Ingen. (Källa magen och anekdotisk bevisning.) Det finns en hel dokumentär om seriens uppgång och fall, hur de kämpade i konstant motvind och hur i stort sett hela ensemblen blev stora stjärnor i efterhand. Den bästa ungdomsserie som någonsin gjorts fick bara en säsong, förvisso på hela 18 avsnitt, som senare nått total kultstatus och ständigt avnjuts av nya generationer. Det finns något fint i det – men visst hade man ändå velat veta hur det gick för alla sen? ”Freaks and geeks” borde få en säsong som utspelar sig 20 år senare, vilket skulle bli kring millennieskiftet i seriens tidräkning.
Carnivàle
En gammal goding som fallit i glömska för många, om man ens var med när det begav sig. HBO:s ”Carnivàle” sändes i två säsonger mellan 2003 och 2005 innan bolaget hastigt och olustigt drog ur proppen. Då hade serieskaparen Daniel Knauf precis börjat duka upp ett smörgårdsbord av surrealistisk stämning och egensinnig mytologi kring kampen mellan ont och gott – uppkryddat med diverse gnosticism, mystik och folklore i depressionens 1930-tal. När serien inte blev förnyad fick man rafsa ihop ett hafsigt slut som i stort sett inte besvarade en enda fråga eller utlagd krok.
