2. Picassos äventyr

Att våga sig på att göra en sån här biografi – där all dialog dessutom är på en nonsensvariant av det språk där handlingen utspelar sig (Guldstjärna för det upprörda italienska utropet ”Mortadella mondial!”?) – kräver två galna hjärnor som Hasseåtages. Hasse själv briljerar som Picassos pappa och skrupelfrie manager Don José – inte minst i scenen där han av snålhet serverar ett helt balettkompani blomkål och koreografin blir ... därefter.

3. Blommig falukorv

”Han hade foten i en potta”, ”Rostig skruv mot en cykelpump, cykelpump mot en morakniv”, ”Jag hatar tomaten och fisken och spenaten och plättarna med lingonsylt...” Blommig falukorv är en låtskatt som de flesta föräldrar i det här landet nog har sjungit med sina barn ur. Musiken – även den skriven av Hasse Alfredson – är jazzig och ofta smittsamt glad. Mellan låtarna finns texter som relaterar till saker som barn känner igen sig i: att vara mörkrädd, att matvägra, att på gott och ont få ett lillasyskon. Roligt, mysigt och inkännande. Glöm inte den underskattade balladen ”Sov nu, lillebror”.

4. Den enfaldige mördaren

Ingen som har sett scenen kan glömma den. Månsson har vänt ut och in på sig själv för att få ihop till arrendet – och fabrikör Höglund (spelad av Alfredson) tar pengarna, slänger dem i öppna spisen och säger: ”Det är inte pengarna, Månsson, det är principen.” Har det någonsin skildrats tydligare – skillnaden mellan den som har och den som inte har?

5. Rosens sång

Ett underbart örhänge ur Svea Hund på Göta Lejon. I tider där kulturinstitutioner bantas och skolämnen som inte gör eleverna lönsamma ska bort kan Hasseåtages fantastiska text agera som en besvärjelse:

”Själen har det illa ställt
men också den kan dö av svält”