While we’re young
Regi: Noah Baumbach
Manus: Noah Baumbach
Skådespelare: Ben Stiller, Naomi Watts, Adam Driver, Amande Seyfried.
Efter Frances Ha – där Greta Gerwigs spelade en 27-årskrisande konstnärstyp i New York – har regissören Noah Baumbach återvänt till sin trygghetszon: 40-årskrisande konstnärstyper i New York.
Jag är precis som alla andra ett fan av The Squid and the whale och Margot at the wedding så jag vet vad ni tänker: äntligen en till film om intellektuella människor som tappat livsgnistan!
Men någonting skaver redan från början med While we’re young. Är det en dramakomedi eller ett komedidrama? Baumbach brukar vara en mästare på att blanda tragiska neuroser med förlösande komik, men While we’re young är sällan rolig eller särskilt känslomässigt engagerande.
Det handlar om filmmakarna (i dubbel bemärkelse) Josh (Ben Stiller) och Cornelia (Naomi Watts), som misslyckats med sin provrörsbefruktning och sakta ser sin ungdom blekna bort medan deras 40+ vänner försvinner in i bebishelvetet.
Av en smått misstänkt tillfällighet träffar de en dag Jamie (Adam Driver från Girls), en 25-årig dokumentärfilmare med hans unga fru Darby (Amanda Seyfried). Jamie beundrar Joshs obskyra gamla dokumentärproduktioner och de två paren inleder en generationsöverskridande relation. Josh och Cornelia låter sig sugas ned i 40-årskrisens mest patetiska uttryck, komplett med kurser i ”hiphopdans” och ayahuasca-trippar.
”Du är en gammal man i hatt”, säger en kompis som försöker få Josh att skärpa sig och skaffa en bebis. Utan att gå all-in i ”kulturmannen-debatten” så händer det att man undrar hur mycket av denna livskris som Baumbach hämtat ur egen ficka?
I någon form av perverterad Brooklyn-kitsch har det unga hippa paret Jamie och Darby valt att leva i det förflutna och hittar mindfulness med vhs, skrivmaskiner, brädspel och lp-skivor. De bygger till och med sina egna möbler! Samtidigt är Josh och Cornelia slavar till sina ipads, löpband och streamingtjänster.
Baumbach vill kanske säga något om teknikens aggressiva framfart, eller om förlorad autenticitet men gör det klumpigt och för övertydligt genom att paketera sina kontraster i behändiga små montage. Låt skådespelarna jobba för sin lön! Vill jag skrika ibland.
När Josh och Cornelia bestämmer sig för att hjälpa Jamie med ett kommande dokumentärprojekt (fastän Josh fortfarande inte färdigställt sin tio år gamla dokumentär) kompliceras vänskapsbanden. Ung och lovande ställs mot gammal och erfaren, och de båda paren visar upp fler och fler osympatiska drag. Det hade kunnat bli intressantare, men Baumbach tar för många genvägar och landar i den gubbiga slutsatsen att ungdomar inte har respekt för sina äldre. Som publik greppade jag aldrig varför de här fyra ganska osofta människorna tagit dryga 90 minuter av min dag, men jag förstod hur mycket Noah Baumbach tycker att 40+ suger.
