Karl Berglund skriver en avhandling om den svenska deckargenren och bokmarknaden under början av 2000-talet. Det hade funnits stora namn inom den svenska deckarscenen sedan tidigare, som Maria Lang, Sjöwall–Wahlöö och Henning Mankell.

– Under 2000-talet gick deckargenren i Sverige från importvara till exportvara, berättar han.

En avgörande bok var Liza Marklunds debut Sprängaren (1998). Hon öppnade upp för fler kvinnliga deckarförfattare. Samtidigt fanns andra spår inom genren, som Jens Lapidus perspektiv från förorten, och Stieg Larssons succétriologi. I dag är så kallad ”scandicrime” något som hela världen dras till.

Storsäljare normen

Berglund tror att deckarexplosionen hängde ihop med en annan förändring på bokmarknaden. Stora och små förlag ökade, men det blev svårare för de mellanstora. I princip alla bästsäljande deckare under 2000-talet gavs ut av storförlag. Piratförlaget fick kritik för att de bara satsade på storsäljare, i stället för det vanliga förlagsgreppet att succéer får finansiera smalare litteratur. Modellen har normaliserats under 2000-talet, berättar Berglund.

Arbetarlitteraturen tillbaka

Evelina Stenbeck doktorerar om samhällsengagemang och samtida svensk lyrik vid Lunds universitet. Just samhälleligt engagerad litteratur kom tillbaka med kraft under 2000-talet, anser hon. I den här vågen fanns influenser av feministiska och postkoloniala teorier. En av de som var stilbildande var Sara Stridsberg, som gärna kombinerade myter, verklighet och utforskning av språk och mänskligt psyke.

Det dök även upp en ny sorts arbetarlitteratur. Susanna Alakoskis Svinalängorna, Åsa Linderborgs Mig äger ingen, Johan Jönssons Efter Arbetschema och Kristian Lundbergs Yarden är några exempel. Parallellt uppstod ”invandrarlitteraturen” med namn som Johannes Anyuru, Jonas Hassen Khemiri och Alejandro Leiva Wenger. Begreppet är tveksamt tycker Stenbeck, som däremot ser att det finns likheter i hur de tre satte språket i gungning, med hjälp av av postkoloniala teorier om makt och språk.

Tvister om verkligheten

Frågan vad som var verkligt och biografiskt i litteraturen, ställdes än en gång. Nu i Maja Lundgrens Myggor och tigrar och Lars Noréns dagböcker.

Det stormade en hel del kring Lundgrens bok, där hon lekte med verkliga kulturkändisar och en surrealistisk skildring av sitt eget liv. Evelina Stenbeck tycker att mycket av kritiken mot romanen är exempel på patriarkal läsning, där den inte fick cred för sin estetiska egenhet.

– I stället fastnade den i ett gyttjigt debatträsk där hennes roman kom att kallas bekännelselitteratur, säger Evelina Stenbeck.

Konceptdiktning slog igenom

Inom lyriken fick tidskriften OEI en stark ställning. Konceptdiktning slog igenom brett – med rötter i konkretismen vi läst om i delen om 60-talet. Även här debatterades det en hel del, om konkretism mot mer romantisk diktning. Några av poeterna som Stenbeck räknar som mest tongivande är Anna Hallberg, Ida Börjel och Pär Thörn. Etablerade poeter som Katarina Frostenson, Ann Jäderlund och Jesper Svenbro skrev viktiga arbeten, menar Stenbeck. Samtidigt fortsatte poetry slam-scenen att utvecklas.

Författaren som varumärke

Hon tycker att det är för tidigt att se vilka författare som borde fått mer uppmärksamhet, men konstaterar att författarna som haft ett vinnande sätt i media har fått mer plats i den litterära offentligheten. De mer undandragna har haft svårare att ta sig fram. Kanske kan det ha att göra med förlagens ökade bästsäljarkultur.

I början av 00-talet hånades författare som Camilla Läckberg för att hon pratade om sig själv som ”varumärke”, konstaterar Karl Berglund. I dag reagerar inte så många av oss när en författare pratar om hur många böcker de säljer, eller deras PR-strategi. Det skulle vara otänkbart för 20 år sedan.

Modellen där författaren har gått från en obskyr baskerklädd kuf till PR-vänlig mediafigur verkar vara här för att stanna.

Författare vi minns från 2000-talet

Jonas Hassan Khemiri

Romandebuterade 2003 med Ett öga rött, och blev genast medias älskling.

Monika Fagerholm

Skrev inflytelserika romaner, särskilt Den amerikanska flickan som skapar en egen värld av flickor och kvinnors utveckling.

Johannes Anyuru

Debuterade med diktsamlingen Det är bara gudarna som är nya. Där använde han fördomarna och stereotyperna om förorten som fanns i media.

Åsa Linderborg

Debuterade som skönlitterär författare med omtalade Mig äger ingen (2007), om uppväxten med en alkoholiserad pappa.

Torbjörn Flygt

Fick sitt stora genombrott med romanen Underdog, som gav honom Augustpriset 2001.

Lotta Lotass

Debuterade 2000 med Kallkällan. Sedan dess har hon fortsatt ge ut sina ofta egensinniga böcker i rask takt, i princip en om året!

Bodil Malmsten

Efter att tidigare gett ut en lång rad novell- och diktsamlingar nådde hon en bred publik med Priset på vatten i Finistère (2001). Det blev den första i en rad insiktsfulla betraktelser från hennes liv på franska landsbygden.

Mikael Niemi

Slog genom brett med Populärmusik från Vittula (2000). Den gav honom Augustpriset och boken filmatiserades.

Carl-Johan Vallgren

Vann Augustpriset 2002 med Den vidunderliga kärlekens historia

(2002).

Sara Stridsberg

Debuterade med Happy Sally (2004), som följdes upp med Dröm-fakulteten 2006. Båda augustpris-nominerades.

Malte Persson

Skrev Edelcrantz förbindelser (2008) – en ovanlig svensk historisk roman.

Aase Berg

Poet som slog genom på riktigt 2002, med samlingen Forsla fett. Den nominerades till Augustpriset.

Mara Lee

Debuterade med Kom (2000), där hon diskuterade makt, sexualitet och femininet.

John Ajvide Lindqvist

Fick sitt genombrott 2004, med vampyrromanen Låt den rätte komma in.

Alexander Ahndoril

Alexandra Coelho Ahndoril

Ett etablerat författarpar med med egna respekterade karriärer skrev deckaren Hypnotisören under pseudonymen Lars Kepler. Alexander är också känd för romanen Regissören om Ingmar Bergman (2006). Alexandra skrev en serie på tre delar om personer som påverkat historien på olika sätt, som började med Stjärneborg (2003) om Tycho Brahes liv.