–Ganska ofta händer det att folk tror att svenska serier är någon slags avknoppning från amerikanska, och att våra serier tog ordentlig fart först på 2000-talet. Historien är mycket, mycket längre än så, säger Fredrik Strömberg, serieforskare, ordförande i Seriefrämjandet och den som ligger bakom utställningen Sveriges seriehistoria.
Utställningen visas på Malmö stadsbibliotek och är en del av festivalen I seriernas värld som invigs ikväll. Fredrik Strömberg säger att svenska serier går igenom en guldålder just nu, men att det är långt ifrån historiskt unikt.
– Förra sekelskiftet med de stora skämttidningarna var en guldålder, liksom 20-30-talet med livskraftiga folkliga serier som 91:an och Kronblom. 80-talet när hela Galagogenerationen drog igång är också en storhetstid.
Föds på 1700-talet
De första berättande bilderna i Sverige kan spåras tillbaka till forntiden och illustrerade manuskript med pratbubblor dök upp i Europa redan under 1100-talet. Det är dock först under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet som den moderna serieformen föds.
– Då börjar svenska konstnärer och illustratörer använda sig av en form som ligger nära det vi i dag kallar tecknade serier, säger Fredrik Strömberg.
De tidigaste serieskaparna var alla män och verksamheten hobbybetonad. Det var ingen som försörjde sig på serietecknande eller betraktade det som en seriös konstform.
– Det var manliga konstnärer som ofta gjorde serier som ett sätt att kommunicera roliga saker om sig själva. Men under mitten 1800-talet blev illustratören Fritz von Dardel vår första stora serietecknare som bland annat gjorde en sorts reportage där han dokumenterade samtiden i serieform.
Kvinnorna gör sitt intåg
I samband med att barnserie-pressen växte fram i Sverige under andra halvan av 1800-talet etablerade sig allt fler kvinnor som tecknare. Konstnärer som Jenny Nyström och Ottilia Adelborg ritade sig till berömmelse genom barntidningar och barnböcker. Traditionen fördes vidare på 1900-talet, inte minst genom Birgitta Lilliehööks serie Spara och Slösa som publicerades i Lyckoslanten under nästan 40 år. Ojämförligt störst bland svenska barnserier är dock Bamse som kom 1966 och fortfarande produceras.
– Bamse är omåttligt populär i Sverige men svårexporterad. Den har lanserats i flera länder men aldrig överlevt någon längre tid, förrutom i våra närmaste grannnländer. Tydligen är den för svensk för att gå hem.
Enligt Fredrik Strömberg finns en uppfattning om att svensk serieexport varit framgångsrik först på senare år. Men den hittills största svenska internationella serie-hiten är nära 100 år gammal. Det är Adamson som ritades av Oscar Jacobsson.
– Under 20, 30 och 40-talet gavs den ut i Asien, Europa och USA. Den slog an en nerv och att den var ordlös bidrog till att den var lätt att exportera.
Oscar Jacobsson tecknade i svenska skämttidningar som växte sig starka under 1900-talets första decennier. Söndags-Nisse och Strix var populära titlar som lästes flitigt i dåtidens många rakstugor.
– Skämttidningarna var viktiga arbetsgivare och drev upp en hel generation duktiga tecknare där Oskar Andersson och Albert Engström tillhör de allra främsta. När rakhyveln kom på 1920-talet började hela fenomenet med rakstugor att dö ut. Då försvann också en viktig distributionsform för tidningarna, säger Fredrik Strömberg.
Ungefär samtidigt som rakstugorna började slå igen blev familjetidningar som Hemmets journal allt mer populära. Den arketypiske svenske antihjälten i form av figurer som 91:an Karlsson och Kronblom såg dagens ljus.
– Denna lite buskisorienterade tradition lever än i dag, framförallt genom serietidningen 91:an, säger Fredrik Strömberg.
Självbiografiska serier
Under 80- och 90-talen blev svenska serier mer vuxenorienterade. Utvecklingen drevs på av tidningar som Galago och av figurer som Joakim Pirinens antihjälte Socker-Conny, den misantropiske Arne Anka och Martin Kellermans ironiska hund Rocky.
–Kvinnorna klev fram ordentligt under den här tiden, med Cecilia Torudd och Lena Ackebo som de mest kända. På 90-talet blev självbiografi stort. Åsa Grennwall gjorde serier om sin uppväxt och om att leva i ett förhållande med en man som slog. För många läsare blev det nog ett uppvaknande att serier kunde vara såhär hårda, säger Fredrik Strömberg.
I dag dominerar kvinnorna på den svenska seriescenen och tecknare som Nanna Johansson och Sara Granér har blivit omåttligt populära tack vare skarp politisk satir. Förre ETC-krönikören Liv Strömquist har till och med tagit steget in i ett av svenskt kulturlivs finaste finrum. Flera av hennes serier har blivit till pjäser som satts upp på Dramaten och Malmö stadsteater.
– Det är unikt för Sverige att vi har så många kvinnliga serietecknare, och inte bara sådana som gör politiska serier. Vi har kvinnor som gör äventyrs-, barn- och humorserier. Svenska serier är därför mer intressanta än någonsin, rent konstnärligt. De talar till en bredare publik än vad de gjort på mycket längre, säger Fredrik Strömberg.
Karl Grauers
Sveriges seriehistoria
PLATS: Malmö stadsbibliotek.
DATUM: fredag 25 oktober
– söndag 17 november.
