1. Häktningen av Yasin
2 januari 2021. Expressen avslöjar att P3 guld-nominerade Yasin Abdullahi – aktuell med dunderhiten ”Ge upp igen” som han gör tillsammans med Miriam Bryant – häktats på nyårsafton. Denna gång är han misstänkt för att ha varit delaktig i en kidnappning och förnedring av en annan stor artist. Yasin nekar till anklagelserna. Att han har kopplingar till ett kriminellt och extremt våldsamt nätverk i Järva är dock klarlagt, och han är tidigare dömd för grovt vapenbrott. Yasins låtar, som handlar om droger, våld och vapen, har vid tidpunkten för häktningen spelats mer än 50 miljoner gånger på Spotify.
2. Låtcitaten
Debatten tar fart direkt. Citat från Yasins låttexter blir hett diskuterade.
Några exempel:
”Om jag sitter i en bil/Minst två Glocks där bak/Yasin Byn svår att döda”
(Glock är en pistol som har blivit vanlig bland kriminella gäng.)
Och:
”Jag har huvudet i spelet, jag stashar varje sedel/Jag följer inga regler vi släpper bara mord vi borde bli torpeder”.
3. Krav på censur!
Robert Hannah, bostadspolitisk talesperson för Liberalerna, twittrar att Spotify borde rensa bort Yasin från sina spellistor och att P3 guld-nomineringen är skandalös.”Hade Yasin varit en vit snubbe som varit en del av en av Sveriges värsta kriminella gäng, misstänkt för stämpling till människorov, dömd till grovt vapenbrott, narkotikabrott och mycket mera hade han inte varit nominerad till dessa priser.”
Enligt PM Nilsson på Dagens industri stödjer Sveriges Radio ”en sjukt destruktiv ungdomskriminalitet” genom att spela hans låtar och nominera honom till priser. Hanif Bali, M, stämmer in: ”Det är skillnad på när man faktiskt är förövaren – och sen skryter om det. Det är som om Michael Jackson gick ut och sjöng om hur fantastiskt det är att våldta barn.” säger han till Kulturnyheterna.
4. Debattmedley
Debatten fullkomligt exploderar. Victor Malm skriver i Expressen att vi måste skilja på verk och person och att konst inte kan reduceras till sin upphovsmakare. Yasins ”More to life” blir helt enkelt inte automatiskt ett sämre album bara för att rapparen misstänks för ett avskyvärt brott.
Han får delvis medhåll av Jakob Lundström i DN som skriver att debatten blottar en kunskapsbrist om svensk hiphop. Lundström hänvisar också till sociologen Forrest Stuarts färska fältstudie ”Ballad of the bullet: Gangs, drill music, and the power of online infamy”. I studien framgår att sammanblandningen av verk och person är själva poängen inom ”drill”, alltså den del av hiphopen som brukar kallas gangsterrap.
5. ”Ni är populister!”
Skribenten Amat Levin beskyller i DN de debattörer som vill förbjuda gangsterrap för att vara populister. ”Är man orolig för delar av svensk hiphops nihilistiska och våldsamma texter och uttryck är lösningen inte att förbjuda dem. Upprörda politiker borde i stället få bukt med de bakomliggande orsakerna.” skriver han, och fortsätter: ”Det kommer att skrivas färre texter om mord, rån och drogförsäljning om färre människor befinner sig i en tillvaro där dessa saker förekommer. Om klassklyftorna minskar, segregationen motarbetas, färre skjutvapen cirkulerar, om medel- och överklassen bortom de så kritiserade förorterna upphör att genom sina knarkköp utgöra den motor som finansierar gängen.”
6. SR ändrar i låtlistan
P3 Nyheter uppmärksammar att Sveriges Radio ändrat i sin låtlista och gått från att spela artistens låtar fem till åtta gånger per dag till noll till två gånger per dag. ”Vi måste lyssna på de som blir upprörda. Det är en balansgång”, säger musikansvarig Anna-Karin Larsson till Kulturnyheterna.
7. Polisens attack mot kulturjournalister
Polisen Martin Marmgren ger sig in i debatten. I en debattartikel i Aftonbladet den 8 januari argumenterar han för att kultursfärens makthavare riskerar stödja gängkriminaliteten genom att lyfta upp och prisa den grövsta formen av gangsterrap. ”Om man sitter i ett tryggt hem i ett medelklassområde” så ”är nog gangsterrappen rätt harmlös.” skriver han. Poliskollegan Fredrik Kärrholm skriver på Twitter att han i debatten saknar en omtanke och solidaritet ”med de barn som lockas till en destruktiv kriminell livsstil, samt alla de oskyldiga människor som drabbas av gängens brottslighet.”
8. En debatt med djupa rötter
En liten tillbakablick, för debatten om gangsterrap i Sverige har djupare rötter tillbaka i tiden än diskussionen om Yasin. I Sverige är det främst Kartellen som i slutet av 00-talet för in gangsterrappen på svensk mark, en grupp som bestod av flera dömda brottslingar. Kartellens texter är inte sällan aggressiva, och behandlar ämnen som brott, våld och ett brinnande hat mot såväl polis som rasister. De sprider bilden av sig själva som testosteronfyllda pitbulls.
2014 blåser det upp en het strid efter att festivalen Peace and love portade Kartellen från att vara med, något festivalen senare ångrade och bad om ursäkt för.
”Vi har bara porträtterat våldet, inte glorifierat.” ”Allt handlar om rädsla. Man är rädd. Det är därför rapen ser ut och låter som den gör.” säger Kartellens grundare Leo Carmona till DN från besöksrummet på Åbofängelset 2012. Gruppens frontfigur, Sebbe Staxx, kommer senare att ta avstånd från gangsterrappen be om ursäkt för låttexternas aggressiva tilltal och bli frälst.
9. Malou von Sivers-debaclet
I december 2019 gästas Malou von Sivers av rapparen Greekazo i ”Malou efter tio”. 18-åringen hävdar att han bjuds in för att prata om sina framgångar med musiken, men att han istället nästan enbart får frågor om droger och kriminalitet. En kritikerstorm bryter ut mot programmet som jämförs med den betydligt mjukare och mer inkännande intervjun som samma höst har gjorts med den ljushyade rapparen Einár.
10. Sossen: ”Förbjud på fritidsgårdar!”
Debatten drar igång på nytt. I januari 2020 argumenterar den socialdemokratiska riksdagsmannen Gustaf Lantz i ”Veckans brott” för att fritidsgårdar bör sluta spela gangsterrap. ”Det här budskapet inte bara sprids, utan sanktioneras av det offentliga”, säger han i programmet. I samma program får han mothugg av kriminologen Christoffer Carlsson, som inte tror att gangsterrap inspirerar till brott. Istället poängterar han att det är bra att rapparna ägnar sig åt musik istället för kriminalitet. ”Varje låt vi ser på de här topplistorna är ju gjord av en person som istället för att vara ute på gatan, har varit i studion. Det är ju något bra”, säger han. Latin Kings-legendaren Dogge Doggelito medger i programmet visserligen att unga påverkas av våldet i texter, men betonar att låttexterna bör ses som en avspegling av vad som händer i samhället.
11. Verklighet och dikt
Svensk hiphops bad boy i slutet av 90-talet, Ken Ring, anser att svensk hiphop förråats. "I dag känns det mer som att vår musikgenre uppmanar folk till att skjuta" säger han till TT i januari 2010. Juristen Agri Ismaïl lägger ett par månader senare fram på en annan argumentation i GP. Han ser vårt samhälles tendens att läsa raptexter som självbiografiska dagboksinlägg som något specifikt gällande hiphopen. ”För att låttexterna är ”äkta” betyder givetvis inte att de ska förstås bokstavligt: Z E är inte statschef bara för att han säger att han är kung, lika lite som Kendrick Lamars könsorgan är lika stort som Eiffeltornet”, skriver han.
12. ”Gatans journalister”
Om man frågar Yasins kompis, rapparen Jaffar Byn, skulle han nog säga att en viss koppling finns. Han ligger exempelvis bakom citatet “Vi är gatans journalister” och har berättat för Expressen att allt han skriver om är äkta, och att han skriver om sig själv. För Jaffar Byn, som flera gånger dömts för vapenbrott och som har över 270 000 Spotifylyssningar i månaden, är det ingen skillnad på en hiphopartists eller en journalists författande.
13. ”Vår tids arbetarlitteratur”
Kulturskribenten och hiphop-älskaren Jenny Högström menar dock att gangsterrappare är något mer än förortens korrespondenter. Hon framhåller i en artikel i GP att musikgenren borde kunna ses som ”vår tids arbetarlitteratur”: Den ”utgår ju faktiskt från arbetet som sådant, kriminellt måhända, men för många kanske det enda alternativet som finns att tillgå när samhället inte har något annat att erbjuda", säger hon.
14. Den tredje vägen?
Expressens kulturchef Karin Olsson menar att gangsterrap absolut bör granskas – men inte tystas. Även rapforskaren Johan Söderman anser att det går att hitta en tredje väg. Han understryker i en artikel i Sydsvenskan i mars 2020 att man bör akta sig för att beskylla förbudsivrarna för att ha drabbats av moralpanik. Han menar snarare att så gott som alla debattörer närmast reflexmässigt ryckt ut till gangsterrappens försvar – ibland utan att ha lyssnat på musiken:
”De som gör musiken är unga, och de som lyssnar är unga. Men var är vuxenvärlden? Känner man till musiken? Jag tycker att man ska ta konstformen på allvar. Våga gå in och se vad det är för något och diskutera och kritisera texterna. Vi måste tillåta vulgär och utmanande kultur, men vi måste också ha en pedagogik där vi tar de ungas kulturella uttryck på allvar. Det handlar inte om förbud. Låtarna finns där. Men diskutera dem.”
I tidningen Arbetet efterlyser Hasan Ramic en seriös hiphopkritik. Som inte kommer med moraliska pekpinnar och förbud – de våldsamma berättelserna om förorten behövs, de är viktiga berättelser om nutida Sverige. Men som tar problemen i låttexterna på allvar i debatten.
