Berätta om föreställningen!
– Det blir två akter med lika mycket snack som musik. Tidigare har jag sagt att mina spelningar är 50 procent musik och 50 procent snack, men nu blir det dubbelt upp, 100/100. Det är en blandning mellan allvar och komik. Skivan heter I det nya landet, och det är menat i två bemärkelser. Dels handlar det om Sverige och den värld man ser när man blickar ut 2014, men också om mitt egna nya land. Jag pratar om väldigt personliga saker, uppbrott och sådant.
På skivan samarbetar du med Klara Söderberg från First Aid Kit, Edda Magnason och Familjen, kommer du att vara ensam på scen?
– Jag har mitt band förstås, sen har det dykt upp olika gästartister under turnéns gång, men i grunden kör jag själv.
– Men jag tycker hemskt mycket om samarbeten. Som soloartist, upphovsperson och skrivande jobbar man otroligt mycket ensam och det är roligt att ta in andra i processen. Sen är det inte vilka som helst, jag valde de tre rösterna med omsorg.
Du är känd för dina mellansnack, hur har det blivit så?
– Det var något som jag själv saknade när jag började uppträda för tio år sedan, den direkta kommunikationen och blandningen mellan allvar och komik. Det kändes som att mellansnacket var en oupptäckt konstnärlig genre. Jag gillar att göra sånt som jag inte kan eller har kontroll över.
Är det alltid självklart vad som hamnar i mellansnacket respektive i låtarna?
– Tidigare har uppdelningen varit tydligare. Låttexterna har varit som små romaner och jag har lagt det politiska i mellansnacket, men nu på senaste skivan kunde jag inte hålla mig. Att göra en skiva som inte var politisk nu hade varit som att göra en opolitisk skiva på 30-talet.
Turnén avslutas i mars, vad gör du sen?
– Jag har några specialuppträdanden inbokade senare i vår, sedan blir det sommarturné som pågår fram till valet. Det är en ynnest att ha möjlighet att nå ut till så många människor, men det känns också som lite av ett ansvar att passa på att prata om saker som betyder någonting. Nå ut till så många som möjligt innan sista helgen i september. Även om valet var fjärde år inte är det viktigaste i en demokrati, så känns det ändå väldigt viktigt i år.