”Familjen” är Johanssons bästa roman sedan ”Sjön utan namn” från 2003. Boken är en episk historia om en arbetarfamilj på söder i Stockholm under 1900-talet. Med både humor och svärta skildrar författaren hur familjemedlemmarna bedrar varandra (och sig själva), tar sig uppåt i samhället och hamnar i konflikter. Resultatet kan liknas vid om Lars Norén skrivit manus till en Ettore Scola-komedi om en bullrig storfamilj. Anledningen till att denna bok hamnar på första plats är att den med en sådan oerhörd skärpa beskriver klassresans smärta och hur ursprunget alltid lever kvar i en. Johansson är en stilist av rang som alltid tar läsaren med djupt ner i medvetandets mörka labyrinter. En författare i klass med giganter som Kerstin Ekman och P O Enquist – som tyvärr inte fått det erkännande han förtjänar.
Smålands mörker (2012)
Henrik Bromander
Bromanders grafiska roman ”Smålands mörker” handlar om en homosexuell killes uppväxt utanför Nässjö under 90-talet. Boken gestaltar hans gradvisa sönderfall: mobbing i skolan, misslyckade försök att ta sig in på arbetsmarknaden, fängelsevistelser och bostadslöshet. Periodvis söker han sig till fascismen – men det får honom bara att känna sig ännu mera misslyckad. Mörkret är så kompakt att man som läsare får andnöd. Som litteraturvetaren Magnus Nilsson påpekat så har den grafiska romanen varit en central komponent i arbetarlitteraturen under 00-talet och ”Smålands mörker” är tveklöst det främsta verket i sammanhanget.
För vad sorg och smärta (2016)
Thom Lundberg
2010-talets bästa svenska debutroman utspelar sig på den halländska landsbygden under 1950-talet, och kretsar kring en familj från resandefolket. Lundberg skildrar rasismen och fattigdom på en blandning av svenska och romani i en bok som är lika välkomponerad som drabbande. I min recension kallade jag den för ”en ’Godnatt jord’ för vår tid”.
Politiken (2018)
Helene Rådberg
Poesin var en central komponent i den tidiga arbetarlitteraturen, men efter 1930-talet konkurrerades den ut av prosan. Rådbergs författarskap markerar en lyrikens återkomst i den moderna arbetardiktningen. Efter henne har poeter som Jenny Wrangborg och Emil Boss fått en central position i uppsvinget. ”Politiken” är Rådbergs efterlängtade uppföljare efter genombrottet med ”Det gula rummets små terapistycken” från 2008. Den handlar om kvinnligt låglönearbete på förskolor, fritids och i äldrevården. Med stor experimentlusta växlar Rådberg mellan att sampla jollrande barnramsor och skriva om fackföreningens svek mot lågavlönade kvinnor.
Ingenbarnsland (2012)
Eija Hetekivi Olsson
Hetekivi Olssons debut är i mångt och mycket en systerroman till Alakoskis ”Svinalängorna” från 2006, med finländska arbetskraftsmigranter i centrum. Den skildrar en uppväxt i ett miljonprogram under 80-talet med samma impressionistiska stil som i ”Svinalängorna”. Huvudpersonen heter Miira – andligen en eldfängd lillasyrra till Elena Ferrantes Lila – och boken handlar om hennes stenhårda kamp att ta sig uppåt i samhället.
Fabriksliv (2015)
Eric Pettersson
”Fabriksliv” är en bok på bara 64 sidor som publicerades på det lilla förlaget Eskaton och gick kritikerna helt förbi. Det är synd, för boken är en svart liten pärla till roman. I ”Fabriksliv” berättar ett avindividualiserat berättarjag om sin depressiva tillvaro på en anonym fabrik. Arbetet är ”packa, skrapa, skruva”. Som läsare får man nästan intryck av att det är minnesbilder från Auschwitz, men mera troligt är att det rör sig om ett lager där just in time-produktion råder. Kanske är det så här arbetet på ett Amazon-lager ser ut? Boken är karakteristisk för den samtida arbetarlitteraturen, med sitt depressiva språk och sin brist på visioner om en bättre morgondag. Det här är en arbetarlitteratur för en tid då socialdemokratin är på reträtt och kommunismen har dött – men det filosofiska djupet i reflektionerna över sakernas tillstånd och skärpan i språket ger ändå boken politisk slagkraft.
Acceleration (2017)
Emil Boss
”Acceleration” är Boss andra diktsamling och hans hittills bästa verk. Den publicerades ursprungligen på en kvittorulle, vilket för tankarna till absurdisternas experiment med boklig materialitet. Absurdism är för övrigt ett tema i själva diktsamlingen: den gestaltar arbetet på Systembolaget och reflekterar över så kallad Lean production. Dvs införandet av styrmetoder utvecklade i japanska bilfabriker för att förbättra de anställdas produktivitet. Dikterna är lika komiska som djupsinniga när de reflekterar över hur tjänste- och servicesektorn håller på att industrialiseras.
Oktober i fattigsverige (2012)
Susanna Alakoski
”Oktober i fattigsverige” är en blandning mellan en författardagbok och en indignationsskrift. Den för tankarna till 1970-talets många rapportböcker (exempelvis Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink”) i sitt växlande mellan intima detaljer och rena agitationsstycken. I boken varvar Alakoski minnen från sin egen uppväxt i ett fattigt alkoholisthem med siffror från sociologiska rapporter om klass och fattigdom. Samtidigt skriver hon om det samtida Sverige där antalet tiggare på gatorna ökar och klyftorna bara vidgas.
En hemstad (2013)
Kristian Lundberg
”En hemstad” är den tredje delen i en trilogi som inleddes med ”Yarden” 2009. Det är en blandning mellan en rapportbok och en bekännelseroman där Lundberg berättar om hur han genom en incident blev av med sina skribentuppdrag vilket ledde till att han blev tvungen att ta jobb i hamnen i Malmö. Detta blev början på en resa ”ner i klassmörkret” där osäkra anställningar, svartarbete och oskäliga löner var en del av vardagen. En viktig serie böcker i sammanhanget eftersom den gav det så kallade ”prekariatet” – dvs de osäkert anställda – röst i svensk litteratur. ”En hemstad” är den mest estetisk genomarbetade delen i triologin.
Drömfabriken (2010)
Maria Hamberg
Svenska kritiker har aldrig förstått sig på kollektivromanen som form, och således har författare som Maria Hamberg, Micke Evhammar och Vibeke Olsson inte fått särskilt mycket medial uppmärksamhet. Under 00-talet har det dock gjorts flera intressanta försök att skriva polyfona romaner, utan en tydlig huvudperson. Det främsta verket är troligen Hambergs ”Drömfabriken”. Romanen utspelar sig på en bilfabrik i Södertälje och skildrar arbetsplatsmobbning, facklig kamp, sammanhållning och strejk. En roman som är lika ledig i tonen som sinnrikt konstruerad.
