Artikeln blir startskottet för en intensiv debatt. Redan tidigare har heta diskussioner uppstått efter en krönika av Kristin McMillen i Dagens ETC, där tesen drevs att högutbildade heterosexuella kvinnor 35+ fått det svårare att hitta en vettig partner att skaffa barn med. Detta med avstamp i forskning av sociologen Eva Illouz.
2. ”Dumpa Tinder”
DN:s Catia Hultquist är en av många som hugger direkt mot Björn Werner. Riskerar ratade Tinder-killar verkligen att bli IS-stridande eller incelmördare? I sin krönika frågar hon sig också hur ett jämlikt alternativ skulle fungera:
”Ett Tinder baserat på femårsplaner som portionerar ut bekräftelse efter behov? Statliga swajpare och rättvisemärkta dejtare som kan vårda särskilt sköra manliga egon?”
Skribenten råder alla som bryts ner av dejtingappen att dumpa den.
3. Mest synd om vem?
Katarina Wennstam stämmer in i Expressen. ”Ingen rättighet att få ha sex” skriver hon och konstaterar att samhället inte löser problemet med de destruktiva männen genom att bejaka deras känsla av ”förlust” av en gudagiven rättighet.
Frågan debatteras Befäster Tinder en redan befintlig sexuell hierarki? Eller skapar appen det orättvisa systemet? sedan vidare i dagstidningarnas spalter. En sak verkar alla eniga om, sammanfattar Sydsvenskans Helena Granström: ”Den nya digitala dejtingekonomin har vinnare, och den har förlorare.”
4. Anna Hellgren: ”Slapp journalistik”
I Expressen anklagar Anna Hellgren Björn Werner och Kristin McMillen för att syssla med slapp journalistik när de påstår att männen eller högutbildade kvinnor är dejtingmarknadens förlorare. ”Män med låg status vad gäller utbildning, ekonomi och arbete har lättare att skaffa familj i dag jämfört med på 1970-talet, och detsamma gäller högstatuskvinnor.” skriver Anna Hellgren och hänvisar till forskning av nationalekonomen Johanna Rickne.
5. Men vilken forskning stämmer?
SVT nosar upp att forskningen som Tinder-debatten till stor del bygger på kanske inte stämmer. Forskarvärlden är nämligen inte ense. Enligt en studie från Stockholms universitet har andelen män med låg inkomst som är barnlösa stigit rejält sedan 70-talet. Enligt Johanna Ricknes forskning är det precis tvärtom: Så vad stämmer? Det reds aldrig riktigt ut.
6. Tinder gör kvinnor till horor
I oktober väcks debatten åter till liv av Saga Cavallin i Expressen: ”det enda den sexuella revolutionen egentligen åstadkommit är ju att tvinga alla kvinnor bli obetalda horor under bordellmamman Tinder” skriver hon.
Skribenten ser tecken på en sexuell kontrarevolution i spåren av metoo. Allt fler unga väljer frivilligt eller ofrivilligt celibat.
7. Kanske-män
I en artikel i SVD lanserar Josefin Holmström begreppet ”Kanske-män”, sådana som dejtar och ligger men aldrig vill bli ihop och åka till Ikea. Enligt skribenten vill kvinnor ha mer relationstrygghet än vad männen är beredda att ge. Hon skriver: ”Modern feminism, Erica Jongs knapplösa knull, ta för sig sexuellt-feminismen, den så kallade sexpositiva feminismen, vad har den någonsin gjort för oss? Ingenting.”
8. Konservativa piruetter
Historielöshet, svarar DN:s Kristina Lindquist på påståendet om att den sexuella revolutionen bara gjort kvinnor till obetalda horor på Tinder. Hon påminner om att det inte var särskilt länge sedan Sverige saknade både abort och preventivmedel, och våldtäkt inom äktenskapet var lagligt. Att längta tillbaka till en tid innan den sexuella revolutionen är därför absurt.
Kristina Lindquist konstaterar att den anekdotiska bevisföringen i debatten börjar bli besvärande.
9. Politiska lösningar
I en text i Sydsvenskan frågar sig Ida Ölmedal: Vem har inte varit en kanskekvinna? Hon understryker att även kvinnors liv ofta har en fas där frihet är viktigare än trygghet. Men hur lösa orättvisan i att kvinnor hamnar i underläge i familjebildningsfasen, eftersom fertiliteten avtar avsevärt redan vid 35?
I podden ”Stormens utveckling” föreslår Liv Strömquist politiska lösningar: Fler bostäder och höjt studiemedel, för att öka tryggheten för de som vill skaffa barn tidigare.
10. Förtäckta kontaktannonser
”När kulturskribenter inte får napp på Tinder skriver de långa kontaktannonser maskerade som krönikor eller reportage”. Det skriver författaren Lars Wilderäng i en komiskt syrlig kommentar i SvD. Enligt honom följer artiklarna ett tydligt mönster, där allt verkar syfta till att etablera att skribenten är singel och att Tinder är kass. Själv är han enligt egen utsago ”fulkulturell” och gift.
