Hela det ukrainska folket är under attack och särskilt utsatta är de redan sköra grupperna, inte minst hbtq-personerna. Deras förutsättningar, vad gäller säkerhet och tillgång till resurser, har länge vilat på skakig grund, långt innan kriget. Diskriminering, våld och stigma är vardag.
Tidningen QX rapporterar om ukrainska sångerskan Zi Faámelu, en transkvinna som nu tvingas barrikadera sig i sin lägenhet i Kiev. Hon kan inte fly eftersom Ukraina tvingar alla män mellan 18 och 60 år att försvara landet.
”Hon vill fly men får inte, eftersom det står ’man’ i hennes pass. Hon vågar inte söka sig till skyddsrum, eftersom alla bär vapen och hon är rädd att människors transfobi skulle kunna göra att dessa används mot henne”, skriver QX.
Zi beskriver sin dubbla utsatthet som ”ett krig i kriget” för CBS News:
– Det var ett helvete att leva som transperson i Kiev i Ukraina. Vi känner oss osynliga. Som att vi inte är personer, som att vi inte är mänskliga.
Att vara bög eller lesbisk har inte heller varit någon dans på rosor i landet som nu är under attack. Polisen har länge trakasserat hbtq-personer och arresterat dem utan anledning, för att sedan kunna berätta för andra fångar att ”den där killen är bög”. Följderna av ett sådant outande är inte svåra att föreställa sig.
Hbtq-personer lever under konstant stress för att bli ”avslöjade” och att trotsa stigmat genom att leva öppet är omöjligt för de flesta.
Därför uppmanar nu RFSL svenskar att ge ett bidrag till deras insamlingskampanj, som ska gå till att interna hbtq-flyktingar i Ukraina får tillgång till skyddade boenden. Även organisationen Childhood har tillsammans med Regnbågsfonden ett arbete för att stötta ukrainska hbtq-ungdomar, vilket pågått sedan 2019.
Med anledning av kriget har QX intervjuat Childhoods programchef Britta Holmberg, som kommenterar den unika situationen för minoriteten.
– I tider av kaos och krig vet vi att riskerna ökar för de grupper som redan innan var utsatta. Vi vet också att krig ökar riskerna för sexuella övergrepp generellt. Erfarenheterna från bland annat Syrien visar att det också gäller övergrepp mot hbtq-personer, inklusive tonårspojkar. Dessutom tillkommer förstås aspekten att angriparen är en regim som är starkt hbtq-fientlig. Det är en oerhört farlig kombination, konstaterar Britta Holmberg.
Ja, Rysslands starka homofientlighet är en farlig bricka i Putins spel och har länge varit del av stormaktens avskräckningskampanjer för att hindra Ukraina från att söka medlemskap i EU. Argumentet har låtit att broderlandet då kommer ”dränkas i gaypropaganda”.
Fördomar och hbtq-fobi används alltså som ammunition för att hindra postsovjetiska stater, med djupa homofoba rötter, från att närma sig väst.
President Volodymyr Zelenskyj har, efter invasionen, dock skrivit under den formella ansökan för Ukraina att gå med i EU. Bland medlemsländerna råder det delade meningar om huruvida den bör bifallas. Från ett hbtq-perspektiv finns bara fördelar med ett sådant medlemskap, som förpliktigar i progressiv riktning. Men givetvis är frågan större än så.
Bomberna fortsätter att falla i Ukraina och något ljus i tunneln är för tidigt att se. Under tiden får vi som ”ser på” göra vad vi kan, med de medel som står till buds, för att stötta ett invaderat europeiskt land i vårt närområde. Även om det lilla man kan bidra med känns för futtigt och för sent.
Vi måste också se till att vi inte glömmer de redan utsatta grupper som just nu tvingas uppleva ett krig i kriget.
