Informationsbyrån, eller Inhämtning Birger, det grå brödraskapet, var från början ett olagligt register över ”kommunister”. Verksamheten drevs först från Socialdemokraternas huvudkontor på Sveavägen 68, och flyttades sedan ut på bulvanbolag som en slags extralegal (alltså olaglig) parallell socialdemokratisk säkerhetstjänst, med tusentals namn.
Palme avskydde med rätta Sovjet och auktoritära kommunister, men problemet med IB – som alltid när säkerhetsarbete får frikort att bryta mot lagen och slippa insyn med högsta maktens goda minne – var att det inte bara var farliga och våldsamma Sovjetlojala stalinister som avlyssnades och kartlades, utan även Sovjetkritiker. Man klistrade auktoritära åsikter på frihetskämpar och frihetliga journalister. Mycket av IB:s verksamhet framstår som ren och skär propaganda, i helt andra syften än att motverka Sovjet. Rädslan för grannen i öst blev ett vapen. Ett vapen mot oppositionella, ett vapen som lämpade sig väl för att framställa övervakning som något som skyddade freden och demokratin. De som gynnades var nämligen snarare det så kallade militärindustriella komplexet. Eller om vi ska tala klarspråk: USA, Wallenberg och andra som ville sälja och köpa vapen och ha kontroll över världens naturresurser.
De som kartlades var mest icke-sossar inom facket, men så småningom fler och fler fredsaktivister och journalister som stod emot amerikanska intressen i Vietnam och Mellanöstern. IB infiltrerade, gjorde inbrott, kopierade medlemsregister och installerade otillåten avlyssningsutrustning. De sålde dessutom uppgifter, ibland fabricerade, om Palestinaaktivister – till den israeliska underrättelsetjänsten Mossad. Och de som avslöjade det hela dömdes för spionage. Det jag under två decennier som internt oppositionell i S trodde var något nytt inom partiet, en smitta från höger, är faktiskt både urgammalt och mainstream. Och det finns tydliga paralleller i vår tid.
Trycket ökar mot bland annat folkrörelser, muslimer, transaktivister, judar, feminister och flyktingvänliga kyrkor. Exakt samma sorts människor registreras nu som då – oppositionella flyktingar som kan förklara vad krigen egentligen handlar om, aktiva i klimatrörelsen och människorättsrörelsen, vi som protesterar mot islamofobi, mot storföretagen och industrin, mot vapenexport, mot svenska myndigheters samarbeten med diktaturer.
Men en skillnad är att det idag inte ens behövs några hemliga register. Ylva Johansson kan öppet föreslå världshistoriens mest omfattande och integritetshotande övervakningsapparat med förbud mot kryptering av chattar så att säkerhetstjänster inte ens behöver några register, de kan gå in och söka i chattar. När en muslimsk skola nyligen stängdes citerade Säpo fullt lagliga åsikter från en person som inte heller misstänkts för brott, helt tagna ur sitt sammanhang från en privat chatt, som argument. Högerextrema uthängningssajter har fått presstöd i sina kartläggningar av journalister och aktivister. Kommersiella databaser som Birthday.se och Mr koll får grundlagsskydd att runda GDPR i mycket omfattande register över känsliga personuppgifter. Och vid Lunds universitet har man helt öppet och utan etikprövning publicerat namn, släktband och religiösa övertygelser på hundratals oppositionella till Mellanösterns diktaturer och förtryckarstater, i Sameh Egyptsons famösa avhandling. Uppgifter som också skamlöst kallats ”underrättelseinformation” när de använts av Säpo.
Under en tunn fernissa av retorik kring att vi skulle vara extremister eller rentav ”ultrareaktionära” pekar makten, oavsett om den identifieras som vänster eller höger, återigen ut vissa av oss som samhällsfiender. Exakt samma människor som under IB-tiden kallades ”kommunister” och ”terrorister”. Det är det verkliga hotet mot vår säkerhet.
