Man använder dem båda för att påtala att ja, det här var ju alldeles uppenbart att det skulle hända, här krävs ingen Hawking Nostradamus. Den svenska versionen kör man när man vet att det skett. Den engelska när man inför fattar att skiten kommer att träffa fläkten.

Några exempel!

SD-politiker avstängd efter att ha heilat på Ica – vem kunde ana?

Moderat topp-politiker hatar barnkonventionen och är glad att barn utvisas – vem kunde ana?

Irene Svenonius ansvarig för nytt stort vårdprojekt – what could possibly go wrong?

Tusentals beväpnade Trump-fanatiker ska demonstrera i Washington – what could possibly go wrong?

Om det sistnämnda exemplet har vi på ETC skrivit mycket om. Både före och efter. Jag skrev själv i mellandagarna att det är lätt att skratta åt tjockisar med maskingevär och konspirationsnötternas dårskap: de ser löjeväckande ut och säger helt vansinniga saker, som att världen styrs av sataniska pedofiler på en pizzeria. Samtidigt är de beväpnade och farliga. Vilket den historiska dagen den 6 januari i Washington D.C bevisade i överkant.

Vem kunde ana?

Jo, jag. Absolut jag. Och många, många, många fler med mig, som i fem år varnat för Trumps fascistoida, rasistiska politik och hans följares våldskapital. Så fortsätt gärna flabba åt människor i djurhudar och horn som stormar regeringsbyggnader – utan skratt förtvinar människan – men glöm inte allvaret och döden, spela inte ner försöket att avbryta en legitim demokratisk process, hur klåparaktigt det än var.

Läs America Vera-Zavalas glödande debatt-text om vithet och hat. Läs den djupgående intervjun med den intellektuellt kärnvapenbestyckade Martha Gessen. Och läs Lisa Bjurwalds feta reportage med analys om vad som lurar kring hörnet. För nu i helgen marscherar trumpisterna igen.

What could possibly go wrong?

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.