Jag citerar ur Ulf Kristerssons tal till nationen den 28 september. Landets nyhetsmedier återrapporterade: nu ska ansiktsigenkänning knäcka gängen!

Vad som menades förblev dock oklart. Teknikens möjligheter är enorma, så länge man inte ser något problem i automatiserad massövervakning. Smäll bara upp tusentals övervakningskameror i det offentliga rummet. Sedan låter du AI-mjukvara samköra kameradatan mot en bilddatabas som rymmer alla medborgares ansikten. Då kan du inte bara kartlägga hur en enskild person har rört sig i staden, utan även finna mönster. Du kan få fram statistik över vilka individer som tenderar att synas ihop och hur detta förändras över tid. 

Du kanske kan se hur ökad polisnärvaro i Hagsätra leder till att påfallande många ansikten som tidigare synts där i stället dyker upp i Farsta. Eller skicka ut en patrull till Liljeholmen en måndagskväll efter att algoritmerna i realtid har identifierat ett rörelsemönster som bryter mot det normala måndagskvällsmönstret. Allt detta är polismetoder där Kina går i bräschen och där kinesiska Huawei är marknadsledande.

I somras röstade förvisso EU-parlamentet med stor majoritet för att förbjuda ansiktsigenkänning i realtid på offentliga platser. Men bland de få som ville ge grönt ljus fanns de svenska ledamöterna från M, KD och SD. En inte orimlig tolkning av Ulf Kristerssons tal var därför att Sverige illa kvickt skulle införa just AI-stödd massövervakning av det offentliga rummet, innan EU hunnit klubba en reglering.

Nu var det kanske inte så. Som kriminologen Manne Gerell har påpekat, är det troligt att statsministern i första hand syftade på polisens möjligheter att använda ansiktsigenkänning på riktat vis, mot misstänkta i en brottsutredning. Vilket redan har föreslagits av Biometriutredningen (SOU 2023:32). Skillnaden mot AI-stödd massövervakning är väsentlig. Det är aningen oroväckande att politiker kan komma undan med så oklara hänvisningar till teknik utan att få följdfrågor om hur den ska användas.