Och visst är det så att alla människor har rätt till sin åsikt. Alla människor har rätt att känna och tycka vad de vill. Man får vara av åsikten att Ljusnarsberg inte borde ta in fler flyktingar. Man får egentligen vara hur mycket ”jag är inte rasist men...” man vill. Men. Man får inte kränka andra människor. Och man får inte sparka på dem som redan ligger. 

Alla har nog vid det här laget sett den fasansfulla bilden av den drunknade pojken på stranden. Lille Alan Kurdi, tre år, som tillsammans med sin familj flytt kriget i Syrien över havet i en liten båt som började ta in vatten för att sedan kapsejsa. Alans pappa försökte att rädda sina barn där i det kalla vattnet, men har berättat i medier efteråt att hans två pojkar ”gled ur hans grepp”. 

Förstår ni fasan? Nej, det gör ni inte. Nej, det gör vi inte. Alans pappa miste hela sin familj därute på havet. Hans fru och barn drunknade. Han är ensam kvar nu. Han ligger ner. Och ni sparkar. 

I ett annat reportage läser jag om en annan familj från Syrien som hamnat i händerna på en människosmugglare. De har sålt allt de äger och har för att kunna betala smugglaren det han kräver för att hjälpa dem ur landet. En summa som enligt gränspolisen brukar landa på omkring 100 000 kronor per person. 

Precis vid gränsen stannar smugglaren upp och ställer familjen, som består av mamma, pappa och tre barn, inför ett val: Antingen lämnar de ifrån sig ett av sina barn innan resten av familjen får åka vidare, eller så kommer de alla att lämnas till sitt öde utan vare sig pengar, mat eller vatten. Att alternativ två kommer att innebära döden för hela familjen råder det ingen tvekan om. 

Familjen väljer att lämna kvar ett av sina barn och åka vidare. 

Läs det där igen. De tvingas att välja ut och offra ett av sina barn för att resten av familjen ska få leva. Hur gör man en sådan sak? Hur fan gör man när man måste välja bort ett av sina barn? 

Förstår ni fasan? Nej, det gör ni inte. Nej, det gör vi inte, för i Sverige händer inte sådant. Inte ens i vår vildaste fantasi skulle vi utsättas för sådan tortyr. 

Att den här familjen också ligger behöver jag väl knappast skriva. Men ni fortsätter att sparka. 

Förra veckan kom 98 nya flyktingar till Ställdalen. Detta faktum fick ”jag är inte rasist men...”-klanen att gå upp i atomer. Facebook exploderade. ”Nu får det fan räcka!” skriver någon. ”Vad är det här för jävla skit?!” kommenterar en annan. En tredje gör en ledsen gubbe och skriver: ”Stackars Ställdalen!”

Ursäkta mig en sekund här. Tusentals och åter tusentals människor har dött en fasansfull död. Just nu, när du sitter här och läser detta, ser mammor och pappor sina barn dö. 

På något sätt lyckas de sedan överleva och faktiskt ta sig hit. 

Och det är då du tar upp din dator och skriver: ”Nu får det fan räcka!” Och alltså på fullaste allvar tycker att det är dig, och Ställdalen, som det är synd om.