Retoriken kring attentaten är inte alls lika tyst. Inte alls lika medlidande. Det dyker upp terror-experter från alla håll och mörka vrår, som ska dra hela världsdelar över en kam. Självutnämnda experter på Facebook som blivit hjärntvättade att tro att terrorism är en ekvation som är lika med religionen islam. Liberala skribenter som ljuger i sin källkritik för att kunna lobba för sin islamofobiska agenda. Så fort en muslim uttrycker sig offentligt skriker okunniga människor: “TA AVSTÅND!”.  

Liknande retorik och krav om avståndstagande användes när ungdomarna gjorde revolt i Husby under 2013. Då bad man vår ungdomsorganisation Megafonen att ta avstånd från våldet och brinnande bilar i varenda intervju, när det enda vi ville prata om var klassklyftorna och politiken som orsakat dessa bränder. Men bad man polisen ta avstånd från föräldrarna och ungdomarna som de misshandlade? Bad man dem ta avstånd från de rasistiska glåporden de skrek när de jagade ungdomar med batong och polishundar? Fick politikerna ta avstånd från det samhälle de skapat? 

Varje gång man hör på nyheterna om ett hemskt brott så sitter nog nästan alla människor som utsätts för rasism och ber för att det inte ska vara en person som rasifieras som utfört brottet. Den psykologiska terrorn vi utsätts för genom att tvingas ta ansvar för en hel folkgrupp sitter rotad i vårt system.

Men denna hets och besatthet över avståndstagande, den är så inkonsekvent som den kan bli. År 1922 instiftade den svenska staten rasbiologiska institutet. Där mätte man skallar och försökte göra vetenskap av att jämföra olika “raser”, den svenska ariska var ju självklart den överlägsna i “analyserna”. Varför tvingas inte vita svenskar att ta avstånd från rasismen? Under samma period steriliserade man även människor med bland annat ”utvecklingstörningar”, romer, samer och homosexuella. Totalt var det åtta socialdemokratiska regeringar som godkände steriliseringen. Hör vi några sossar som tvingas ta avstånd från detta varje gång de ska uttala sig offentligt i dag? 

Men jag behöver inte gå så långt tillbaka i tiden som till när Sverige terroriserade och ägde kolonier eller bidrog med fartyg och kedjor i slavhandeln. Det räcker med att titta runt hörnet i vår nutidshistoria. Är det någon som tvingar alla makthavande politiker att ta avstånd från att människor mördas av svenska vapen? 

Ser vi politiker ta avstånd från att barn drunknar i Medelhavet? Trots att de i princip är direkt ansvariga till deras död när de stänger ner gränserna och sätter upp murar runt Europa. Var det några vita svenskar som tvingades ta avstånd efter terroristen Antons attack i Trollhättan? 

Avståndstagandets ologiska logik är upp- och nedvänd och förvriden. Vilken typ av människor är det som tvingas ta avstånd och bära andras handlingar på sin rygg? Och vilka är de som får rätten att vara individer eller “psykisk sjuka”?