Det är skitlätt att bli expert. Jag skriver inte det här av nån slags falsk blygsamhet, utan jag vill skriva om folks längtan efter experter.
Folks längtan efter en kejsare med vackra kläder. Om kejsaren är naken så vill folk att han ska ha fina kläder på sej, så då liksom ser dom det. Alla utom nån liten gutt som skriker att kejsarn är naken, fast han har säkert Tourettes syndrom.
Jag längtar också efter att nån ska vara expert på mej och berätta va fan det är för fel på mej. Men jag tror egentligen inte att experten på mej nånsin kommer att dyka upp.
Jag får sitta här och gissa.
Vi kom in på festivalen i Göteborg och den var väldigt sympatisk, folk var inte asberusade och all mat var vegetarisk och ungdomarna där var snälla mot varandra.
Lite som en tvättad version av Woodstock.
Egentligen borde ju jag bli väldigt till mej i trasorna över det. Festivalen vill väl, dom vill inte ta livet av en massa djur bara för att folk ska stå och spilla ut kebabkött över varandra, dom vill också göra nåt åt klimatet och har koldioxiddeklaration på alla bönburgare och sojakorvar så att man kan räkna ut hur mycket man blir skyldig Moder Jord, tugga för tugga.
Och jag fick alltså sitta på en scen och prata om klimatet och vad man kan göra åt det. Jag har ju en idé om att vi alla, var och en skulle kunna börja lagra in koldioxid i jorden genom att hjälpa mikrolivet i jorden, så att alla dom där små utrotningshotade bakterierna kan fortsätta hjälpa växterna med fotosyntesen.
Det är det jag snackar om.
Det är ju inget jag kommit på själv, jag har läst om det, men eftersom inte så många ännu känner till det så tänker jag att det är min uppgift att säja det.
Så jag åker runt och pratar om det, och jag har upptäckt att det finns en slags föreläsningsindustri, man kan få 45 000 kronor för att sitta och säja lite vad som helst om odling och jord, det finns koloniträdgårdsföreningar och trädgårdsmässor som vill att man ska komma och hålla låda. På trädgårdsmässorna träffar man då kollegor, andra INFLUENCERS som det så vackert heter och tjejerna har ofta vackra hippieklänningar och gummistövlar på sej, vi snubbar ska vara lite mer skitiga och skäggiga, lite mer jord under naglarna.
Jag säjer nu inte att det är nåt fel på det, men jag märker att det har blommat upp en liten industri runt folks klimatpanik och odlingslängtan.
Den vegetariska festivalen är sponsrad av stora företag som har börjat haja vartåt det blåser i den än så länge köpstarka medelklassen, man ser loggor med texten Post Milk Generation (eftersom livsmedelsindustrin har kommit på att profitkvoten på havremjölk är avsevärt mycket högre än på mjölk från kor) och Volvo visar upp sina senaste laddhybrider.
Det är väl bra. Det är väl jättebra egentligen. Men jag tror kor behövs om vi ska ha ett jordbruk som bidrar till mildrandet av den kommande klimatkatastrofen. Jag tror gräs, bakterier och betande djur är dom som byggt upp kollagret i den ukrainska svarta jorden och den amerikanska prärien.
Och jag tror inte det räcker med att ett tunt skikt av mänskligheten, vi, som har råd att kanske köpa en Volvo laddhybrid och äta dyra ärtburgare på festival kommer att rädda den mänskliga civilisationen med våra klimatsmarta val.
Men jag vill inte förstöra festivalen med att sitta där och gnälla, vi människor har ett otroligt behov av att känna oss goda och kärleksfulla så jag låter ärtburgaren tysta min mun.
Så sitter jag där i panelen på scenen och har tuggat ur och nu är det meningen att jag ska säja nåt om vad jag tycker man kan göra som enskild människa. Dom andra i panelen har redan sagt sitt. Dom har föreslagit att man ska handla begagnat, det är ju en superbra idé, att man ska äta mindre kött, också bra, bara man fattar att en sojakorv från Brasilien är fan så mycket sämre än en njure från en gräsätande ko från norra Skandinavien.
Det är asbra att vi tänker över våra konsumtionsval, vi som kan.
Men jag säjer att det viktigaste man kan göra som enskild människa är att tillsammans med förhoppningsvis miljontals andra människor världen runt gå i klimatstrejk den 27 september.
Greta Thunberg och hennes tonårspolare har skolstrejkat varje fredag i ett år nu, nu är det dags för oss vuxna.
Strejk är ett mäktigt och bortgömt vapen.
I Spanien har miljontals kvinnor strejkat varje 8 mars i flera år, jag fattar inte varför inte nordiska kvinnor gör detsamma.
Strejk slår undan benen på makten.
Tänk om alla städare, vårdbiträden, kassörskor, busschaufförer och insamlare av elscootrar bara la av. Inte bara en här och en där, utan alla? Eller dom flesta.
Många människor vill ju fortsätta tro att kejsaren har kläder, att upptäcka att han är naken lämnar en med ett ansvar att agera. Men jag tror mänskligheten snart är mogen att förstå att makten aldrig kommer att ta ansvar för oss. Det måste vi göra, tillsammans.
I Sverige har den socialdemokratiska regeringen börjat ge sej på strejkrätten i sann nyliberal anda. Och det under en period när strejkerna i Sverige är extremt ovanliga. Visst är det konstigt? Men så är det, nånstans sitter nån mäktig spindoctor och garvar tillsammans med sina små söta infuencers.
Bara det är ju ett skäl att förespråka generell generalstrejk, men nu gäller det klimatet. Och ska vi dö utan att ligga och ångra oss på vår överhettade dödsbädd så tycker jag vi ska delta i klimatstrejken.
27 september. Kom ihåg det.
