Sedan jag gav mig ut i offentligheten har min mamma med jämna mellanrum uppmanat mig att inte ägna mig åt några debatter. Med tanke på att hon växt upp i en kommunistisk diktatur, i en miljö som dessutom var marinerad i konservativa värderingar, är det inte konstigt att hon blir orolig. Där kostade det att höja rösten. Ville man leva ett normalt liv gjorde man klokt i att låta bli att ge sig in i polemik. Den vanliga människans liv i forna Jugoslavien kunde sammanfattas med det gamla latinska ordspråket: Vill du leva i frid lyssna, titta, tig.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
När jag kom till Sverige fick jag lära mig att det också var svenskt att inte sticka ut, att inte göra för stort väsen av sig, att inte tro att man är något. Här hade det skygga beteendet ett namn – jantelagen. Eftersom jag även hört att Sverige inte varit i krig på ett för mig oöverskådligt antal år lade jag ihop ett och ett och drog slutsatsen att jantelagen råder därför att svenskar vill ha fred.
Vad är fred? Om ett fredligt tillstånd består av en mängd människor som underordnar sig ett normsystem behöver det inte innebära att freden automatiskt är god. När ett normsystem godtyckligt gynnar några men missgynnar andra och de som är missgynnade underordnar sig av rädsla, vad är då freden värd? Kan den ens kallas fred?
Nu låter det kanske som om jag förespråkar revolutioner, men riktigt så enkelt är det inte. Om de missgynnade reser sig och störtar normsystemet med våld kommer de att etablera ett nytt system. Eftersom det nya systemet kommer att sluta gynna dem som tjänat på det förra systemet kommer de att uppleva förlusten av sina privilegier som förtryck. De tidigare vinnarna blir förlorare vilket leder till hat och bitterhet och våldet riskerar att fortsätta.
Det är svårt med fred. Varje med våld utkämpad fred kräver sina förlorare. Förlorarna kan verka borta för en stund men vi kan lita på att de förr eller senare kommer tillbaka. Det är därför historien envisas med att upprepa sig. Konflikten i forna Jugoslavien är en följd av andra världskriget som i sin tur är en följd av första världskriget som i sin tur är en följd av den europeiska och ottomanska imperialismen och så vidare. I dag växer högerextremismen i stora delar av västvärlden och inte heller det är någon tillfällighet. Det förra seklets förlorare reser sig.
Samtidigt hanterar den svenska offentligheten en orolig omvärld med debatter. De på högerflanken gillar att kalla vänstern naiv, särskilt i debatter som handlar om integration, migration och nationell säkerhet. Även den socialdemokratiska statsministern har använt samma epitet om Sveriges tidigare hållning i de frågorna. Vänsterns strävan efter en humanitär politik avfärdas som en barnslig dröm. Den som är höger som ung har inget hjärta, den som är vänster som gammal har ingen hjärna, är en populär devis i borgerliga kretsar. Underförstått är de som vill förhålla sig empatiskt till omvärlden barnsliga drömmare.
Alla som har varit med ett tag är medvetna om att godheten är komplex. Vi vet hur lätt det är att orsaka skada trots goda intentioner. Det är lätt att göra gott på ett håll och samtidigt åsamka smärta på annat. Om en handling är uteslutande god går varken att förutse på förhand eller överblicka i efterhand. Man kan resonera sig fram till godheten i handlingen men man kan aldrig vara säker.
Det är svårt att göra gott, men det betyder inte att det är dumt att försöka. Vi måste inte kapitulera för vad högern kallar verkligheten. Visst, det vore kanske skönt att bara leva våra liv i fred, stänga in oss och sluta bekymra oss om omvärlden. Men vad är vår fred värd om den finns på grund av andras lidande? Även om vi accepterar den trots dess brist på moraliskt värde och murar in oss för att det känns tryggt kan vi aldrig vara säkra på att den kommer att hålla i längden. Systemets förlorare kan en dag få styrka att resa sig. Och då har vi försatt oss själva i en situation där vi valt bort vår medmänsklighet till förmån för en trygghet som aldrig existerat. Är det att ha en hjärna?
