Krönika: Vi lever i orättvistider!

Märkligt är att mina föräldrar röstade borgerligt. Men det berodde mest på att farmor Elsa Ekebert hade fotoateljén Briljant Foto på Stagneliusvägen 42.

När jag började komma upp i röståldern på 70-talet var det S som gällde med Palme i spetsen. Vi hade hemma en hel del dispyter i frågan. Så vart det. Jag röstade på Palme.

Sen röstade jag ibland på VPK. Tiden gick och hux flux röstade jag vid ett tillfälle på KD. Sen tillbaka till vänstern. För fatta! Vid valtider finns det alla möjliga sätt att rösta på. Så som hemlös missbrukare kan man faktiskt skärpa till sig och ändå rösta. 

Nu i detta val har jag tre partier att välja på S, V och MP. Eller finns det något annat alternativ? 

Tja, jo, jag tror bestämt det! För om jag med flera röstar på Fi, kan det med stor sannolikhet bli ett starkt tillskott till det rödgröna blocket. Så starkt att SD inte får ett smack att säga till om. De blå far till Valhalla. Min känsla säger mig att de blå har gjort sitt i svensk politik. Vi lever i orostider, orättvistider! Ett blockbyte ligger i tiden.

Utan att vara specialist i politik vill jag påstå detta: Resurserna ska fördelas mera lika än vad som sker i dag. De högavlönade har försprång och kan investera i fastigheter och aktier och med det utökas klasskillnaden. En klasskillnad som gör mer ont än gott för alla, för helheten och för den stora massan. 

Vi som sliter och ser varje extra tia som en tillgång. När jag har betalt mina fasta räkningar har jag kanske 4 000 kvar per månad som ska räcka till mat, hygien, resor och nöjen. Jag har jättesvårt att se att det skulle bli sämre för folket, det folk som nu får vända på varenda krona – när de rödgröna vinner i höstens val. För det gör vi. 

Jag är inte bitter och har inga laddningar på pengar. Ger ofta bort massa kulor så att jag själv blir pank i slutet av månaden. Alltså – det kan vara möjligt – att jag delar med mig mer än vad som är nyttigt för mig. Men att träffa en polare som inte har en spänn, då har jag svårt att inte dela, det är min egen fördelningspolitik. 

När jag ser vårdpersonal på sjukhus och institutioner sluta klockan 22.00 och sen komma tillbaka dagen efter klockan 07.00. Då gör det ont i mig. Dom har familjer att ta hand om. 

Dom ska resa hem och i stort sett bara se barnen sova och sen lägga sig själva. Väcka tuppen i gryningen, pigga och glada. Formligen släpa sovande barn till dagis och sen resa till arbetsplatsen igen. 

De rika har både hushållshjälp och barnflicka. Ja, då blir jag riktigt ledsen, världen är orättvis. Därför, gott folk, hoppas jag många, många, många tänker som jag och taktikröstar på Fi!