Så sjöng Markoolio, och jag är då en loser.
Fast jag bor långt utanför stan har jag inget körkort.
Men det är lugnt för min del.
Har inget jobb därinne i stan att åka till, jag kan lugnt cykla förbi dom stillastående bilköerna på Drottningholmsvägen.
Jag kan till och med ta båten in till Stockholm om jag är på det humöret.
Det knepiga är ju det där med att handla mat. Det får för det mesta frugan göra.
Hon är från Norrbotten och då har man körkort.
Så det var ju hon som skjutsade ungar till basketträningen och sånt.
Jag har lite dåligt samvete för det, det har jag haft i 40 år, så länge som vi vart ihop.
Hursomhelst så har vi en Icabutik två kilometer härifrån, det är oftast där jag handlar när jag handlar.
Faktiskt en jävligt risig butik.
Det enda Kravmärkta som finns är mjölken och den blir mer och mer marginaliserad på kylhyllorna den med.
Har ni märkt det, hur Kravprodukterna försvinner från butikerna, en efter en?
Ja, det är väl för att det inte finns nån efterfrågan, kan man ju säja då.
Så var det på 80-talet också, vi fick barn och jag nojade in på vad ungarna skulle käka, Tjernobyl hade precis exploderat och cesiumet spreds över Europa.
Spädbarnsblod hade höga halter av bly i Stockholm, och det pratades mycket om hur bekämpningsmedlen fanns kvar i bananerna, dom som man matade sin bebis med, som smakportioner, som det första dom åt förutom bröstmjölk.
Ja det fanns inget Kravmärkt i butikerna, man fick ta sej in till hälsokostbutikerna i stan, där bleka kufar och stråltanter och jag grävde bland misopastan och det biodynamiska mjölet.
Eller så fick man börja odla maten själv.
Har ni tänkt på hur lite det oroas nu för tiden, för att maten skulle innehålla rester av växt- och insektsgifter? Hur oviktigt folk har börjat tycka det är med Kravmärkningen?
Hur alla, till och med jag, liksom tycker att det är viktigare med närodlat än giftfritt.
Har gifterna i maten försvunnit?
Ja, blyet lyckades ju faktiskt den internationella miljörörelsen att tvinga politiker och företag till att förbjuda i bensinen.
Mycket elände har faktiskt förhindrats genom miljökamp. Freonet, hormoslyret i skogarna.
Tacka miljömupparna för det.
Kanske kan vi en dag tacka Greta och alla hennes så kallade extremistpolare för att vi slipper uppleva en total klimatkollaps.
Men då måste vi andra nog hjälpa Greta.
Hursomhelst, har gifterna i maten försvunnit?
Nej. Men efter 2016 snackar vi inte om det längre, för då dömdes Coop till att, med hot om vite, påpeka att Kravmärkt mat var nyttigare än besprutad mat.
Den mäktiga lobbyistorganisationen Svenskt Växtskydd, som alltså representerar dom gigantiska frö- och växtgiftsfirmorna som Monsanto Bayer, åtalade Coop för falsk marknadsföring.
Och visst, Coop är ju också numera bara en av alla matkedjor, där profiten är det allena saliggörande.
Så det här är ingen reklamtext för dom.
Men dom hade i en reklamfilm mätt halterna av växtgifter i blod och urin i en vanlig barnfamilj och hittat det mesta, också av preparat som är förbjudna i EU (men preparaten tillverkas ofta i EU och exporteras till fattiga länder som inte förbjudit dom) (och kommer sen tillbaka i frukterna och grönsakerna, i köttet från dom majsuppfödda grisarna, i sojakorven osv).
What goes around comes around.
I reklamfilmen lät man sen familjen gå över till Kravodlad mat och efter några veckor mätte man igen, och då hade halterna av pesticider sjunkit markant.
Det var alltså det som var marknadsföringen som förbjöds.
Så sen dess är det för Coop förbjudet att nämna pesticider som växt- och insektsgifter, dom måste kalla det VÄXTSKYDDSMEDEL.
Annars blir dom stämda.
Och försäljningen av Kravmärkt har sen dess sjunkit rejält. Och det sprutas på åkrar och i växthus som aldrig förr.
Vi pratar inte om gifter i maten längre, vi som har råd och vill stödja ett lantbruk som inte förstör planeten går ändå där och letar efter eko-osten.
Ekologiska lantbruk läggs ner och ful-bananerna är tillbaka på Ica.
Som små bebisar får i smakportioner. Av till exempel insektsgiftet klorpyrifos, som konstaterats orsaka utvecklingsskador hos foster och lägre intelligens hos barn.
Jag struntar i att handla ett jävla någe inne på Ica, jag cyklar över till grannbonden och hämtar gödsel istället. Där möter jag grannens tonåriga barnbarn, som är en miljö- och odlingsintresserad ung man.
Hans morfar odlade förut potatis och kålrot på åkrarna här, ett jävla slit för lite pengar.
Nu betar hästar dom forna åkrarna, det är fint det också, men den unge mannen har börjat odla lite smått och framgångsrikt i ett hörn av hästhagarna.
Och giftfritt.
Hoppas han får ta över sen.
Och att han kan leva på att förse oss andra med mat.
Det är fint härute.