Det är massa små hålrum i en limpa, bubblor som jästbakterierna har blåst upp. Runt bubblorna håller mjölet ihop.
Det påminner om strukturen i en välmående matjord – det är en struktur som håller ihop, och i jorden finns en massa liv som är beroende av varandra.
När det regnar på en välmående jord suger den i sig vattnet och kan behålla det. Är det en misshandlad och sjuk jord spolas jorden bort och ut i havet.
Det finns tio gånger så mycket liv under jord-ytan som det finns över den. Det är sant.
Men livet minskar. Där också.
Jordarna blir mer och mer som mjöl och mindre och mindre som limpor.
Om ni har bakat någon gång vet ni hur det blir när man häller vatten på mjölet – det rinner av. Man måste röra ihop det. Men häller du vätska i en limpa så suger den i sig vattnet så att det stannar. Så funkar matjord också, när det blir som mjöl.
Sen när det börjar regna spolas det bort, och kolen i jorden förgasas. Deppigt va?
Ännu deppigare, för oss, är att vi inte längre är vi.
Vi har malts ner till mjöl, och när regnet kommer klumpar vi ihop oss i en massa jobbiga klumpar. En massa onaturliga samlingar av nationer, raser och kön. Eller ensamma små mjölkorn. Som spolas bort.
Någon har fått oss dit dom vill. Någon har medvetet sabbat tilliten i det här samhället. Vi kan kalla honom för Kjell Olof Feldt.
Det är orättvist att kalla honom för det, det var liksom inte bara han, men han får stå för det just här. Spridandet av misstro mot att man kan lita på att vi tar hand om varandra om vi blir sjuka eller gamla. Blir du inte sjuk så blir du gammal.
Vilka tjänade på nedrustningen av vårt gemensamma? Kjell Olof? Jag vet inte, men jag vet att privata försäkringsbolag, privata skolor och privata vårdinrättningar ägs av folk som har fått det så väldans mycket bättre av att tilliten maldes ner till mjöl.
Vad tjänar DU på skattesänkningen?
Har DU valt pensionsfond?
Vill du att DITT barn ska gå i en slumskola med bråk och skrik eller i en skola där lärarna har slips?
Vill DU vara säker på att få snabb och effektiv vård när du får cancer?
När folk började följa aktiekurserna på nyheterna började de malas ner till mjöl.
Vi upphörde att vara ett vi när juryn kom in och meddelade att En av Er kan vinna ett skivkontrakt.
Ingen bad juryn fara åt helvete, alla bockade och krusade sig framför juryns bord på ett väldigt förnedrande sätt.
Skammen över den förnedringen har inte vänts mot juryn, utan mot dom som kom sist i tävlingen.
Dom som kom sist till Sverige.
Dom som serverade, dom som städade lyxhotellen, dom som körde folk som hade råd att åka taxi.
Dom som kom sist i bostadskarriären och låg och sov ovanpå varmluftgallren i vinternatten.
Alla losers.
Nu har Sverige blivit ett nyliberalt mönsterland med vinstdrivande skolor och segregering mellan människor. Och nu föder nyliberlismen fram sitt oönskade, hatiska barn rasism och hat mot den nya killen i klassen, han den där mörka jäveln med ful jacka. ”Jävla looser.”
”Jag åker pendeltåg, jag är en looser baby, har inget körkort”, sjöng Markoolio medans limpan maldes ner till mjöl.
Och jag sitter nu på ett försenat, stillastående pendeltåg, i den avreglerade och förslummade kollektivtrafiken och känner mig stolt över att jag sitter här, mitt bland alla människor som fortfarande tror på kollektiva sätt att färdas genom det här livet.
Det är vi som är hoppet för mänskligheten.
Det är vi som är fram-tiden.
