Omlokalisering av statliga myndigheter har genomförts några gånger tidigare, mest debatt blev det kanske när Riksantikvarieämbetet flyttades från Stockholm till Visby. Argumenten var desamma som alltid: det blir för dyrt att flytta. Man förlorar i viktig expertkompetens. Experterna kan nämligen inte flytta, eftersom de har sina familjer i Stockholm. Och på landsbygden finns det ju ingen spetskompetens, det vet ju alla. Det tar evigheter att bygga upp verksamheten igen och några nya jobb, utöver de redan flyttade, skapas inte.

Så de stretar emot, stockholmarna. Skriver utredningar och protestlistor och gud vet allt. Den där öppenhet för förändringar och nya impulser, som storstadsborna säger sig ha i högre grad än oss andra, är som bortblåst. Det är ju lite av ett ödets ironi, att på sommaren kan de inte bärga sig innan de får åka till Visby, på sportlovet packar man suv:en full med pjäxor och far norrut, men alla andra veckor på året anses alltså landsbygden vara något slags straff.

Eller: landsbygd och landsbygd. Det är ju inte så att regeringen meddelade att de tänkte flytta Strålskyddsmyndigheten till Angerdshestra eller Universitets- och högskolerådet till Månsarp? De har ju ändå tänkt till. Det känns väl logiskt att Riksantikvarieämbetet ligger någonstans där det är troligare att man snubblar över en ny vikingagrav än att man hittar Thorsten Flincks gamla fimpar och att Polarforskningssekretariatet ligger närmare polcirkeln än Skansen?

Så heja regeringen och Centerpartiet! Flytta på bara! Vi här i Jönköping ser ju med egna ögon vilken betydelse Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Domstolsverket har. Jag kan räkna till minst tio personer, bara i min bekantskapskrets, som har sin huvudsakliga försörjning på någon av de här arbetsplatserna.

Men: jag har också väldigt många vänner som är arbetslösa, eller jobbar med något helt  annat än vad de är utbildade till, eller som vill bo kvar men tvingas flytta till Stockholm. De är allesammans kulturarbetare av något slag: konstnärer, antikvarier, kulturvetare,  skådespelare, konservatorer, designers, etnologer, kommunikatörer eller museipedagoger.

Så här kommer en motion som vem som helst av länets riksdagsledamöter får sno rätt av: omlokalisera de statliga museerna!

Vet du hur många av de 23 statliga centralmuseerna som ligger i Stockholm? 17! Av de som ligger under hovstaten ligger samtliga i Stockholm eller i Drottningholm och av de övriga ligger fyra av sex i Stockholm. Jag säger inte att vi ska flytta på regalskeppet Vasa eller på Kina Slott, jag är inte dum i huvudet. Men när man nu till exempel gjorde om Musikmuseet på Östermalm till Scenkonstmuseum – hade det då inte varit läge att kanske fundera över en annan placering än Östermalm, ett stenkast från Historiska Museet, Armémuseum, Liljevalchs och ABBA-museet?

För utöver de statliga museerna finns det ju en väldig massa andra museer i Stockholm och du kan gå på ett nytt varje helg utan att hinna med alla. Dessutom: den reform på 80 miljoner regeringen sjösatte för att återinföra fri entré på de statliga museerna – gissa vilka som i första hand får ta del av den?

En omlokalisering av de statliga museerna skulle innebära ett enormt lyft för kulturlivet i hela landet. Fler arbetstillfällen i kultursektorn, de skulle bli självklara turistmål och de skulle bli motorer för forskning, debatt och pedagogik i hela regioner. Dessutom skulle det ju finnas nåt att göra på helgerna för alla stackars statliga tjänstepersoner på Strålskyddsmyndigheter och Riksantikvarieämbeten som tvingats ut i obygden.