Jag tittade på tv en gång för ett par veckor sedan. Det händer inte så ofta, även om det inte så mycket är en principsak som en fråga om att jag tycker det är skittråkigt och sällan ens kommer på tanken. Ibland kan jag stå ut med något naturprogram om roliga fåglar eller en dokumentär om äckliga sjukdomar eller så, men även när det är bra blir jag ganska rastlös och undrar varför man ska titta på teve när man till exempel kan ägna sig åt Lego, läsning eller sex. Andra gånger blir jag helt enkelt generad av alla tillgjorda underhållningsprogram och överdrivna paussketcher och måste stänga av.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Men en film på reklamkanal gjorde mig snarast spyfärdig. Inte filmen i sig även om den var rätt seg och fånig – hajen var jättesöt – men reklamen. Jag har ändå vuxit upp i ett tv-tittande hem och hade fortfarande en bild av att reklam var en blandning av ”Hej, du är ful, köp rynkkräm”, genomskinligt blått mensblod och reklamfilmer som mest ska vara så konstiga som möjligt. Så är det tydligen inte längre. Under den första reklampausen denna tv-kväll räknade vi till sju olika nätcasinon och bettingsajter. I paus nummer två var det nio, varav de flesta inte hade varit med i första omgången. Vid filmens slut hade vi blivit bombarderade med reklam från uppåt 20 spelsajter av olika slag, och speciellt mycket annat visades inte. ”Hej du är ful, ha blå mens och köp schampo” hade känts uppfriskande i jämförelse.
Om inte spelreklamen var rutten och genomcynisk nog så fick vi tre, fyra gånger se en reklamfilm som i början såg ut att kanske kunna handla om mobbing i skolan eller liknande – den inleds med att en tjej skrattande skickar en lapp till en annan i ett klassrum. Bakom dem sitter en annan tonårstjej och ser bekymrad ut, men inte över något som rör skitsnack i skolan eller liknande. Nej, hon funderar över sin framtid. Vad hon vill göra – gifta sig, resa och sådant – och hur hon ska uppnå det. Snart kommer hon på svaret på den frågan, tar ett sms-lån och reser sig för att leende ta sin mobil och sin väska och lämna klassrummet. Det som marknadsförs är privatlån ”för folk som får saker gjorda”.
Jag försökte förstå några nyanser i den där reklamen varje gång den visades, men nej, den går inte att tolka på något annat sätt. Den femtonåring som skaffar sig ett kreditkort eller lånar pengar för att spendera hypotetiska pengar är alltså driftig. De som stannar kvar i skolan fast det är tråkigt i stället för att resa för pengar de inte har är fantasilösa nollor, fast i gamla hjulspår. Ja, och sedan kommer Klarna-reklamen med en näsa som glider ner igenom en strumpbyxa och landar i ost. Tokroligt! En klassiker, när man inte har något att komma med egentligen utan hittar på något så konstigt som möjligt så folk kommer ihåg reklamen bara för det. Köp saker för pengar du hoppas kunna betala om ett par veckor. Tänk på näsan i strumpbyxorna, haha, helt crazy!
Detta är alltså sammanfattningsvis vad som är bra enligt tv-reklamen: Sluta skolan. Låna pengar. Spela bort pengarna. Var handlingskraftig – köp saker omedelbart. Handla på faktura. Skaffa kreditkort. Spela bort mer pengar (det är lugnt, du kan göra det hemifrån så ingen ser). Ha ångest. Åk på semester på faktura. Skaffa skulder. Spela bort lönen. Ta sedan en paus och titta på tv, det finns massor av spännande program där du kan skratta åt att någon inte vet vad ränta är för något eller undrar varför man ska jobba när det finns kreditkort. Skratta lite mer. Ät chips. Låna pengar och spela bort dem. Bli pank. Var med i tv, bli förnedrad. Det är roligt för någon.
Ja, jag har försökt lära mig att titta på saker och använda teven till annat än en skärm att spela spel och se gamla VHS-boxar med ”Arkiv X” på. Det var mest deprimerande.
