Ursäkta röran  - vi håller på att bygga om.

Under konstruktion för en ny stad med utrymme för en oförutsedd grupp medborgare.

Jag talar om medborgarna som skriver från höger till vänster, men med barn som skriver från vänster till höger.

Den första chocken, även kallad för första generationens invandrare, följt av chock nummer två, andra generationens invandrare. Tredje generationen är också på gång, alltså två generationers invandrare som egentligen inte vandrat alls.

Jag talar om gruppen som tog in ordet ”Gäri” till Svenska akademins ordlista år 2015. Samma grupp som du kallar för ”rasifierad”, det ord som inte togs in av gruppen själv till Svenska akademins ordlista år 2015.

Röran är den som vi befinner i oss nu, en hönsgård som oftast menar väl men på helt fel premisser. Hur inkluderar man dem? Hur undviker man ett vi och dem? Ska vi göra en festival med både rock och hiphop?

Ytterstadsområden, segregerade miljonprogramsområden, socio-ekonomiskt utsatta områden. Överallt ser jag termer som platsar på en arvsfondansökan. Förorten har blivit så jävla het att alla pratar om den. Plötsligt berörs alla av det. Plötsligt gör folk pengar på oss. Plötsligt blev vi spelpjäser i en industri. Mitt tålamod brast då jag såg pyramidspel i ortens namn. Levnadsvillkoren vi fötts in i är inget varumärke.

Är det inte business så är det projekt. Mångfald hit och integration dit. Kritvita rum som plötsligt inser sin blekhet och söker efter krydda. Vill inkludera, med välvilja, dock utan att värdesätta. Allt för ofta placeras jag i rum där jag inte känner mig värderad för min kompetens, utan snarare som en exotisk frukt som tillför lite färg till rummet.

Är vi för många i ett och samma rum blir det plötsligt nedvärderat och ifrågasatt tills att det slutligen läggs ner. Hur ska jag inkluderas när normen får mig att känna mig som en ananas? 

Förorten behöver inte frälsas, vi inväntar inte en hjälte som kommer och räddar oss. Är detta din ambition så kommer du tyvärr att bli besviken. Ge dig inte en klapp på axeln för att du har lyckats locka tre så kallade adidasungdomar till din festival för att du bokat Dogge Doggelito. Ge oss en klapp på axeln så vi kan ta för oss, skapa eget och utveckla förtroende nog att uttrycka våra egna önske-mål. En ananas kommer aldrig känna sig bekväm. En ananas kommer inte kunna uttrycka sina egentliga tankar under hämmade omständigheter, en ananas kommer fly från ditt välmenande integrationspaket och förstöra statistiken över antal deltagare med multi-kulturell bakgrund som du är så illa beroende av.

Tyvärr så kan jag inte tacka dig för ditt tålamod under ombyggnaden, då mitt eget tålamod har brustit.