Vi tänker lätt att de där goda krafterna bara finns i de stora organisationerna. I Greenpeace, Läkare utan gränser, Röda korset, Rädda Barnen och tusentals andra organisationer som är ute i världen och ger röst åt det goda. 

Men var jag än hamnar i lilla Sverige så blir jag djupt imponerad av det som sker i arbetslivets egen vardag. Det vills så mycket gott. Jag tänker ofta på det när jag är ute och spelar på konferenser och utbildningsdagar. När jag har uppdrag för kommuner och landsting och regionförbund och allt vad de heter. Det kan vara interaktiv teater med en kollega, där man iscensätter diverse dilemman där publiken aktivt får vara med och samtala och påverka utgången. Andra gånger har jag med mig en musiker för att beröra, väcka tankar och inspirera till nya perspektiv. Lyxliv – ja jag vet. För lyxet är att jag då, verkligen konkret, upplever att människa är människas glädje.

Man vill respekt. Man vill människans lika värde. Man vill kommunikation och utveckling. Och ni ska veta att detta sker på alla nivåer, ända från ledning till medarbetare fram och tillbaka. Alla dessa människor som slipar på metoder för att vårt samhälle ska bli ett bra samhälle. För att vi ska växa som människor, och för att verksamheter ska fungera. Det finslipas både inom arbetslaget och i mötet med patienter, brukare eller vad vi nu kallas på olika platser. Och jag tror att Sverige är unikt med detta medarbetarskapande. 

Jag blev åter påmind om den där viljan till växande när jag var i Kil nu i veckan och spelade interaktiv teater. Men jag lovar er. Det är samma drivkraft i Örebro och i Sollentuna, i Västerås eller Kumla eller Hällefors eller Lekeberg eller... ja,  överallt dånar det... människa är människas glädje.

Och nu när jag jobbar med ett väldigt brett integrationsprojekt med tio högst levande människor så känner jag dagligen: Människa är människas glädje. 

För hur trötta vi än är, när vi rusar in från livets alla hörn av måsten och plikter och vardag och ensamhet och stress och sjukdomar och dilemman. Så när vi alla sitter där tillsammans, så blir det skratt och gråt och igenkänning. Huvudvärken och tröttheten flyger iväg. Ensamhetskänslan blir omhållen av varma ögon och öron som lyssnar och ser och nickar och förstår. Vi möts, förundras och inspireras av varandras styrka och mod och längtan. Vi är alla olika och det är okej. Du är du, jaha… sån blev du av livet. Detta gjorde livet med dig. En del är nya på resan. Har massor kvar. En annan har redan gjort en stor del av sin tid här. Nästan alla har bytt boplatser vare sig det är från Karlstad eller Garphyttan, Bohuslän, Somalia eller Iran. Några vill ha ordning och struktur. Andra vill ha frihet. En del har lämnat tunga erfarenheter bakom sig. Men gemensamt är att vi alla vill möta livet. För vi är alla människor. Och det är det som är så fint med det hela. Vi är varandras glädje… en stund på jorden.