BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Bakom påståendet ”Sverige är ett tudelat land” ligger oftast tanken att det inte borde vara så. Landet borde vara enigt, eller enat, eller likadant överallt. Och det är lätt att hålla med om att det skulle vara bättre om arbetslösheten var låg och inte särskilt drabbade människor som fötts i andra länder. De flesta instämmer i att alla skolor borde vara bra på att hjälpa barnen att lära sig mycket.

Sverige sägs också vara tudelat med avseende på religion. Det är svårare att förstå.

Fram till 1951 fick svenska medborgare inte lämna statskyrkan utan att samtidigt gå in i något annat religiöst samfund. Numera är religionsfriheten inskriven i grundlagen. Bara ett egendomligt undantag görs för statschefen, kungen eller drottningen, som måste ”vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är”. Någon bas för att befolkningen idag skulle vara religiöst uppdelad i två, ens i ”religiös – inte religiös”, är svår att se. När bilden av en huvudsakligen kristen befolkning med enhetlig syn på hur livet ska levas målas upp, så har målaren glömt hur religionsförtryck fick stora grupper av människor att emigrera från Sverige under 1800-talet. Likaså suddas undertryckandet av samernas trosföreställningar bort, liksom svårigheterna för judiska trosbekännare att leva enligt sina övertygelser. Det finns många flera exempel.

När nya grupper av människor har krävt plats och rätt att själva tala för sig, så har det ofta mötts av motstånd från dem som tidigare haft det offentliga rummet för sig själva. Då har det påståtts att de som kräver sin plats skapar split och i onödan betonar skillnader som inte är viktiga. Rösträtt för kvinnor är ett självklart exempel. Funktionsnedsattas krav på att kunna delta i alla delar av samhällslivet är ett annat. Liksom HBTQ-rörelserna.

Men det finns också andra sätt på vilka landet sägs vara delat. Många av dem är självklara, och få skulle säga att det vore bättre om alla var lika. Den som hejar på sitt fotbollslag skulle inte komma på tanken att det vore bäst om det bara fanns ett enda lag – för när skulle man heja då? Surströmmingens anhängare och gåsagillets medlemmar samexisterar, om än på håll.

Jag funderar över själva grunden i tankefiguren ”ett tudelat land”. Har landet någonsin varit enat i meningen att en stor majoritet har varit överens om det allra mesta? Svaret är mycket enkelt: Nej. Däremot har makthavare gång på gång förbjudit, och straffat, uttryck för åsikter som inte liknat deras egna.

Ju mer människor fritt har kunnat formulera sina drömmar och önskemål, desto mer varierade har livsmönstren kunnat bli. De gifta kvinnor som genom ny lag blev myndiga år 1921 kunde utan makens tillstånd söka betalt arbete och – åtminstone i teorin – råda över inkomsten. De funktionsnedsatta unga vuxna som nu har rätt till egen bostad har kunnat leva på helt andra sätt än förr.

Och ju mer olika livsmönster, och friare val, desto fler röster har höjts med nya tankar om ett bättre samhälle. Det har lett till förändringar av lagar, till nya uppfinningar, varor och tjänster, till andra umgängesregler. Inte bara mat, kaffe och sport har förändrats. Även hur man anständigt benämner andra människor följer nya regler.

Ekonomen Amartya Sen, mottagare av Riksbankens pris i ekonomi till Alfred Nobels minne år 1998, föreslår, starkt förenklat, att ett samhälle, och dess regering, ska bedömas efter de konkreta möjligheter varje människa har att använda sin egen faktiska handlingsförmåga för att utöva alla fri- och rättigheter. Den som ska utöva sin politiska frihet och rösta måste kunna läsa och skriva, kunna ta sig till vallokalen och där lägga sin röst. För en person som gått i vanlig skola och som kan flytta sig själv och har råd med bussbiljett är det enkelt. För en annan kan krävas hård träning, kanske gånghjälpmedel eller rullstol, trapplyft eller hiss. För en tredje behövs särskild skolundervisning. För en fjärde behövs fri transport. Friheten att uttrycka sin politiska vilja kräver olika saker beroende på varje människas individuella förutsättningar.

Amartya Sen identifierar friheter som varje människa ska kunna utöva inom fem områden: politik, ekonomi, sociala möjligheter, garantier för insyn, och rätt till skydd och säkerhet. Det är skarpa krav, och ett samhälle som säkrar dem för alla människor har hittills aldrig funnits. Det skulle leda till mångfald och till att olikhet kom till sin rätt. Och paradoxalt: det skulle kunna bli ett ideal som kunde ena väldigt många människor i Sverige.