Alla har inte ”friheten” att välja. Denna så kallade ”frihetssyn” som baserats på ett socialdarwinistiskt synsätt inkluderar inte underklassen, arbetarklassen, miljonprogramsborna, glesbygdsinvånarna, ensamstående mammorna och alla utförsäkrade knegare som lever under springvikarierande förhållanden.
För den utförsäkrade som saknar försäkring så finns inte tusentals vårdalternativ att välja mellan. För den ensamstående mamman med fyra barn finns inte tusentals läxhjälpstjänster att välja mellan. Och för den unga killen från Tensta finns det tydligen inte tusentals skolalternativ att välja mellan.
Detta blev än mer tydligt när SVT:s Uppdrag Granskning granskade friskolornas urvalsprocesser. Vilka elever fick förtur i kön? Var det inte tänkt att det skulle vara eleven och inte skolan som skulle välja?
I Greger von Sivers, VD för Profilskolan Stockholm, skolvärld så gällde inte det fria skolvalet svarta elever, unga killar från Tensta (som han likställde med ligister och bilbrännare). Och alla elever som lyssnar på hiphop-musik (som han ansåg var kriminell musik).
Det som kom fram i och med granskningen kan likställas med mina tonårsminnen från nattklubbs-kön. Killen med en annan migrationsbakgrund som hade på sig sneakers och keps fick inte tillträde till klubben. Hade dock killen haft ett utseende som enligt normen såg mer svenskt ut så var sannolikheten att klubbkön funkade och att du fick tillträde när det väl var din tur betydligt större.
Vad som granskningen också tog fram var att den skötsamma eleven med välutbildade föräldrar oftast fick en gräddfil in – då gällde inte längre kön. Att det fria skolvalet inte gäller alla i praktiken blev än mer tydligt.
Att välfärden nu också utvecklat VIP-sektioner är ett faktum. Och att dessa VIP-sektioner endast är till för den ekonomisk resursstarka delen av vårt samhälle är också det ett faktum.
I den skola som Greger von Sivers står för hade aldrig jag och många av mina vänner som just var hiphoppare, rasifierade och uppväxta i olika miljonprogramsområden haft en plats. I hans elitistiska skolsyn finns det inte plats för barn och ungdomar som har dyslexi, upplever socialt utsatthet och kommer från tuffa familjeförhållanden.
Skolan idag är mer segregerad än någonsin och visar på ett klassamhälle där klyftorna har ökat. Den tiden då arbetarbarn, tjänstemannabarn och akademiker barn gick i samma klass är tyvärr förbi. Vissa skolor stigmatiseras och andra elitiseras. Detta blir effekten av en välfärd som har rustats ner och sålts ut.
Idag kallas ”Läx-rut” för en reform. Men säg mig vem kan ta del av denna reform? Inte är det den ensamstående mamman som har råd med läxhjälpstjänster – hur reducerade tjänsterna än är.
I en skola där russinen plockas ur kakan finns det endast plats för den som är rustad för att vinna i ett system baserat på ”survival of the fittest”. Russin kan smaka, men utan en kaka att baka kan vi aldrig bygga upp ett samhällsfundament baserat på solidaritet, alla barns rätt till en likvärdig utbildning och där alla har samma förutsättningar att förverkliga sina visioner, ambitioner och drömmar – oavsett vem du är och vart du bor.