Men det många inte vet eller vill bry sig om är att Turkiet, världens största fängelse för journalister, också är världens största fängelse för världens största nation utan ett eget land. 

Den turkiska statens ockupation av norra Kurdistan och dess regims förtryck av kurder känner inga gränser.

Den kurdiska urbefolkningen cirka 20–25 miljoner av Turkiets 80 miljoner invånare har massmördats, tvångsdeporterats, tvångassimilerats och den kurdiska kulturen och språket, den kurdiska litteraturen, maten och musiken har med hela den turkiska statsapparatens alla tillåtna och otillåtna medel förbjudits, tryckts ned och bränts bort och där det inte har gått så har den istället turkifierats och blivit av med sin kurdiska identitet och rötter.

På 90-talet sa en av deras ”främsta” ledare att även om ni, alltså västländerna, skapar ett självständigt och fritt Kurdistan på andra sidan världen så kommer vi att vara emot det och göra allt för att förstöra det.

Nu har den folkvalde despoten, president Erdogan, återigen med ett dekret fråntagit kurderna deras rösträtt, avsatt kurdernas folkvalda borgmästare och ersatt dem med sina egna islamist- och fascistkramande AKP-ledamöter. 

Från svenskt regeringshåll är det märkligt tyst och det enda som framkommit om Mellanöstern i veckan är att iranier inte tar kvinnor i hand. 

Och vi som har flytt det skitlandet och försöker skapa opinion om Turkiets förtryck av minoriteter och angrepp på demokratin möter motstånd och tystnad från alla möjliga håll – myndigheter, press och stora multinationella bolag. 

Det är lättare för Twitter, Instagram och Facebook att ta bort ett inlägg som visar när turkiska soldater skändar kurdiska frihetskämpars lik, den turkiska polisens brutalitet eller något annat av Turkiets alla brott mot mänskligheten än att få dem som maktfaktor att om inte kritisera så kanske ändå upplysa eller iallafall tillåta oss användare att få upplysa om turkiska statens förtryck och attacker mot minoriteter och oliktänkande.

Upplysningar som är nödvändiga för att skapa opinion, politisk vilja och ett tryck på Turkiet från Europa, Nato och FN, och som kanske, kanske förhoppningsvis skulle kunna få den turkiska armén att sluta skära av halsen av människor bara för att de är kurder. 

Så nu är allt som vanligt igen i Turkiet.

Kurder har ingen röst och hos västländerna finner de ingen tröst. 

Inom världspolitiken går alla på tå i den fria delen av världen, alla utom den där plattfoten Trump som stövlar på och tror att han är ”the chosen one”. Inget får sägas högt och klart mot tyranni eller orättvisor och inget får visas upp och läxas upp så att någon ledare blir ledsen, rädd eller arg. 

För tänk om fascisten blir ledsen när du visar upp dennes fascism och dödande? 

Dödandet av kurder fortsätter. 

Kurdernas historia förstörs, det kurdiska folket utsätts för ett kulturellt folkmord och tystas ned framför ögonen på oss i Europa, Nato och FN, medan Erdogan flinar hånfullt och fnyser åt våra så kallade ”europeiska värderingar”. 

Det viktigaste för oss i Sverige och i den fria delen av världen är att inte göra Erdogan ledsen i ögat eller arg. 

För vi vill kunna fortsätta sälja vapen, lastbilar och telefonväxlar till Turkiet som om inget har hänt eller fortfarande händer. Blunda, på med hörselkåpan och fram med handslaget och fyll plånboken.

Erdogan har i fyra år hotat med att skicka två miljoner syriska flyktingar till Europa, och vi i Sverige och Europa har gett honom carte blanche att göra vad han vill med 20–25 miljoner kurder, bara han inte skickar hit flyktingarna som flytt från Syrienkriget och terrorsekten IS/Daesh.

Det är samma terrorsekt som Turkiet stöttat med vapen, logistik och sjukvård. 

Och just samma terrorsekt som kurderna slogs mot och slog tillbaka.

Detta carte blanche är också en så kallad europeisk värdering, om vilka som görs till ens vänner och vilka man istället bränner.