Jag är ju, som bekant, något av en internetentusiast. Och internet är ju, som bekant, gjort för porr. Därför är det kanske inte så konstigt att jag, då evighetsmaskinen som är porrdebatten spinner igång igen, glatt kastar mig huvudstupa in i den. Särskilt då den på senare tid fokuserat på en förbudsretorik jag har svårt att ställa mig bakom.
Oavsett hur många studier båda sidor av debatten kastar på varandra så återstår faktum att väldigt få verkar ha reflekterat över hur den här typen av lagstiftning ens skulle se ut. Ska vi emulera Storbritanniens censurregler som förbjuder en lista av sexakter som anses ”extrema”, däribland kvinnlig ejakulering, smisk och alla typer av bondage? Eller Islands förbud som mest är kosmetiskt?
Porr är ett begrepp med svår gränsdragning, då det innefattar all konst, bilder, filmer, ljud eller text som avbildar sexuella aktiviteter. Vem ska bedöma vilket material som är skadligt, och hur undviker man att bedömningen blir godtycklig eller orättvis?
Svårigheterna stoppar den dock inte från att vara en het potatis i stora delar av vänstersfären. De som inte okritiskt backar ett förbud attackeras med halmgubbar om att de är för övergrepp på kvinnor eller barn – som att porr av hävd vore synonymt med övergrepp.
Argumentet består i att du som konsument inte kan veta om det är ett övergrepp du bevittnar. Den kritiken kan rättvist appliceras på de flesta delarna av det kapitalistiska samhället. Det finns få produkter vi konsumerar där vi inte tvingas acceptera eller väljer att blunda för att människor troligen har farit illa någonstans i produktionskedjan. Däremot finns det en uppenbar diskrepans när det kommer till porr. Sådana som bortser från att 14-åringar i Myanmar har sytt deras t-shirts för att fokusera sin kritik på vuxna människors sexuella integritet.
Jag hävdar att diskrepansen bottnar i en moralistisk syn på sex, och i vissa fall en osaklig syn på sex och porr som företeelser. Det saknar de objektiva kriterier jag tycker att man kan kräva av lagstiftning. Vi kan inte förbjuda något på basis att vissa människor finner det osmakligt.
Jag vill inte leva i ett samhälle där vi bortser från en vuxen människas agens enbart på den typen av basis. Det är en märklig, närmast omyndigförklarande syn på kroppslig autonomi och sexualitet som i mina ögon rimmar illa med de ideal som feminismen vanligtvis förespråkar.
Porr är mycket mer än den stora industri som förtjänar att kritiseras och problematiseras. Porr är de många individer som försörjer sig på egenproducerade camshows från sina sovrum. Det är de tusentals redditors som bidrar med dagliga nakenbilder i R/gonewild, utan att få något annat tillbaka än komplimanger och en inbox full av dick pics. Det är feministiska porrskapare som vill skapa etiskt gångbara filmer som utmanar normerna.
Porr har ett arv och en historia som vilken annan kultur som helst. Internet har gett den en chans att utvecklas, och oss att hitta precis det vi gillar och tycker är värt att stötta. Det innefattar att kunna lyfta de typer av etisk produktion som faktiskt finns tillgänglig.
Ett förbud är inte nödvändigt om vi istället arbetar för ett samhälle som är inkluderande och öppensinnat när det kommer till samtyckande sex. Låt den kunskapslucka porren i vissa fall fyller ersättas av sexualkunskap, information och samtal om var gränsen mellan fantasi och verklighet går. Lämna censur och förbud till de konservativa krafterna. Hjälp de arbetare som jobbar inom porrbranschen i de fall då de behöver det, istället för att bidra till samma stigma som skadar dem.
Som kulturanalytikern Susan Sontag skrev (min översättning):
”Om det är så många som befinner sig precis på gränsen till mord, avhumanisering, sexuell abnormitet (sexual deformity) och förtvivlan, och vi agerar på den tanken, då verkar censur som är mycket mer radikal än den som pornografins indignerade fienden någonsin föreställt sig vara i sin ordning. För om så är fallet är inte bara pornografi utan även alla former av seriös konst och kunskap – med andra ord, alla sorters sanning – suspekt och farlig.”
