Fick dom plats? Hur stort hjärta har du?
Varför sitter jag och raljerar över dej Fredrik?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Du skiter ju i det här nu, du sitter och cashar in 156 000 i månaden utöver miljonvinsterna från ditt företag. Det där vet ju alla, och jag tror du kan umgås med dina polare utan att skämmas, du går vidare med internationella uppdrag, du flyger över världen och ger blaffen i vad dom där nere tänker.
Dom flesta har glömt dej.
Jag har nästan också glömt dej, men du borde hänga ditt öppna hjärta på en pinne vid avfarten till Täby, så att folk vet vart dom ska åka nånstans, när dom letar efter nån som bryr sej. Så mycket som du gör.
Du ingår i en lång tradition av politiker som egentligen ger blanka fan i politik.
Göran Persson, Ulf Adelsohn, ja, listan kan va lång.
Listan över folk som vill att mamma och pappa inte ska bli besvikna, listan på folk som i sitt dödsögonblick ska kunna se tillbaka på sitt liv, se alla nollorna på sitt bankkonto, se hur jävla bra det gick för dom och säja till sej själv: Jag vann! Titta mamma och pappa vad duktig jag är.
Jag är inte bitter över Fredrik Reinfeldt. Jag har aldrig gått på hans sammetsögon och lena doktorsröst. Jag har bekämpat honom från den dag han dök upp.
Jag är ibland bitter, men inte över Fredrik dårå.
Jag vet att bitterhet är en känsla som kallas dålig, som man gör bort sej om man visar, men jag tillstår att jag är bitter, ibland.
Jag tror man ska erkänna sina känslor, även dom som inte passar in i känslornas ständigt växlande tio i topp.
Vissa känslor och mentala tillstånd är inne just nu, sen efter några år är dom ute.
Jag tror att man ska bejaka sin bitterhet och gapa ut den, då blir man till slut av med den.
En väldig massa bitterhet ligger just nu och göttar till sej under dom positiva leendena i stadens alla butiker.
När folk sen får sparken, när kassorna blir automatiserade och folk inte ens har en expedit att prata med, då kommer expediternas samlade bitterhet att bli som en gigantisk spya över Mall of Scandinavia.
Jag tror bitterheten kommer att bli den nya heta känslan, det kommer att hållas kurser för den urbana medelklassen (som just blivit av med sin bostadsrätt och sitt jobb) att bejaka sin bitterhet.
Äh ...
Men så här va:
Fredrik har aldrig vart intresserad av att bryta nåns utanförskap. Han är och har alltid varit intresserad av sitt eget innanförskap, han vill inte komma ut.
Ur sin garderob.
Han är intresserad av att det ska komma in nån person och städa hans toalett, sen vill han att den personen ska åka hem till sin förort igen.
Han oroar sej för att bli gammal, hans exfru Filippa har ju sålt av Serafen till några spekulanter som sen sålde sjukhuset vidare, ja ni vet, med en jätteproffe som annars kunde ha hamnat hos Stockholms läns landsting, så tacka fan för att Fredrik är orolig för sin ålderdom, han vill öppna sitt hjärta, men inte för vem som helst, det ska vara en väl utbildad privatläkare med flerårig erfarenhet av hjärtkirurgi.
Vem som städar och tvättar hans blöjor ger han fan i, nån måste det vara, och han pratar bekymrat om ålderspyramiden på sina nya internationella konferenser, vi måste importera folk som byter blöjor på oss, säjer han.
Eller inte riktigt, men när Fredrik och hans gelikar pratar om globalisering, så menar dom att dom själva ska kunna resa runt jorden, själva kunna flytta pengar och varor hursomhelst över gränserna, och själva kunna vissla på arbetskraft när dom behöver den.
Hela EU-projektet såldes in till oss med passfriheten, vi skulle kunna röra oss fritt över gränserna.
Men det var inte vår frihet det handlade om, utan Fredriks och hans kapitalstarka uppdragsgivares.
Själv stod jag plötsligt där en höstdag förra året, på en gallerinbyggd perrong i Köpenhamn, och var tvungen att visa passet för en 20-årig Securitasvakt för att komma hem.
Jag gav honom ett ont öga, han kände det, det var två sekunder av ömsesidigt hat, va fan det var ju inte hans fel, han gjorde bara sitt jobb ... Som dom sa, 1945.
Nu börjar borgerliga ledarsidor dra paralleller mellan Roms undergång och invandringen från mellersta östern, jo det är sant.
Nationalistisk retorik med rasistiska undertoner. Jo det är sant. Dom gör det en gång till.
Samma förkrigsstämning byggs långsamt upp, precis som ... förra gången.
Och det jävliga är att en hyfsat intelligent politiker eller ledarskribent naturligtvis hajar att nationerna EGENTLIGEN spelat ut sin roll för länge sen, att nationalistiska opinioner spelas ut mot varann och dom som tjänar på det sitter bredvid och garvar, nej dom sitter ovanför, i sina flygplan och garvar, obekymrade om gränser.
Donald Trumps kampanjchef har alltså jobbat åt Janukovitj, Putins man i Ukraina, och det är inte ett dugg förvånande. Han har ett litet bredare perspektiv än det trångt nationella, som Fredrik skulle ha sagt. Samtidigt som han viftar med en fet amerikansk flagga, till massornas jubel.
Prinsar, presidenter, kungar och finansfurstar har aldrig varit nationalister. Dom har fattat att det där bara är hittepå. Men det har vart jävligt praktiskt att lura i folk att flaggan dom fått hälsa på varje morgon i skolan är helig.
Så har krigen kunnat rulla på.
Så rullar krigen på.
Så ska krigen rulla på?
Vem? Jag? Bitter? Det kan ni ge er fan på.
Jag kunde i min vildaste fantasi inte föreställa mej hur vi efter åtta års borgerligt demolerande (egentligen 30 års borgerligt demolerande, lite mer tveksamt också utförd av socialdemokrater) av vår gemensamma välfärd skulle sitta och diskutera vilken religion eller vilken nationell kultur som är ondast eller godast.
Att vi skulle gå på det där gamla tricket med Nationen och Gud.
Han lyckades verkligen, Fredrik.
Nu får vi börja om från början.
