Ganska kort därefter såg jag en likadan maskin vid säkerhetskontrollen på en flygplats. Rätt konstigt, kan jag tycka – service i all ära, men säkerhetskontrollen är väl ändå inte främst där för att jag ska bli glad utan för att se till att jag och mina medpassagerare inte tar med prylar att spränga eller på annat sätt ha ihjäl varandra med. Jag struntade i recensionsmaskinen lika mycket som jag ignorerar dem i butiker, på apotek och i diverse kontorsbyggnader.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Hur kommer det sig att man knappt kan gå in i en hiss eller gå över en gata utan att bli ombedd att tala om vad man tycker om den? Fenomenet i sig är inte nytt, jag vet. Man blir utan att ha tackat ja till det uppringd för att svara på enkätfrågor så fort man ringt någon kundtjänst och så har det varit i många år.

Likadant med enkäter om företag och deras hemsida som poppar upp så fort att man inte har hunnit skapa minsta uppfattning om vad man tycker om deras hemsida eftersom man direkt blev avbruten av en enkät. Men det har under de senaste två åren spårat ur något alldeles fantastiskt och jag blir galen på det.

Oftast klickar jag bara bort nätenkäterna, men ibland kan jag inte låta bli att bli tio år gammal i skallen och klicka i att allt är dåligt och att jag aldrig skulle rekommendera dem till vänner och familj (på riktigt: varför skulle jag? Är det en grej som folk faktiskt gör, det här med att rekommendera företag och deras webbsidor till varandra?).

Jag var på Systembolaget, där jag i min enfald trodde att man skulle få vara i fred. Lukten av papper och rödvin som varit densamma sedan jag var liten och brukade lukta på katalogerna medan mamma gjorde sina inköp, klirret från flaskorna, de lite torra informationsaffischerna om vad som händer om man super efter gymmet. ”Vi är inte som andra butiker”, säger de. Bra, tänkte jag. Butiker i allmänhet är hemskt provocerande. Men när jag stod där och skulle hitta något bra vin, och konstaterade att det måste vara flera år sedan jag var där senast, kom någon och ställde bredvid mig. ”Hej! Det är så här att vi håller på med en kundundersökning ... ”

Av någon anledning sa jag ja, okej, och gav henne min mailadress. När enkäten kom struntade jag i den, så efter ett tag började jag få påminnelser i mailen. De var i sin tur inbäddade i påminnelser om att jag fortfarande inte hade recenserat vandrarhemmet jag bott på för kanske tre dagar sedan – automatgenererade mail där man använt någonting för att de skulle inledas med mitt förnamn för att ge en känsla av att ”åh, men så rart, har de suttit och skrivit ett personligt brev just till mig” – och ytterligare ett mail från själva vandrarhemmet som kom med förslag på en hel massa andra ställen där jag kunde recensera dem utöver bokningssajten som skickat de andra påminnelserna.

Så jag gick väl igenom den då, kundundersökningen från Systembolaget som ville veta om jag valde just denna butik för att den låg nära mitt hem, om jag ofta köpte alkohol i samband med mina matinköp och om jag var nöjd med personalen under just det besöket. Allt detta varvades med smått bisarra självskattningsfrågor om hur mycket öl jag dricker och vad jag tycker om Systembolagets ansvarskänsla. Kundundersökning i vanlig mening eller kartläggning av svenskarnas alkoholattityder? Högst oklart.

Människor älskar att uttrycka sina åsikter. Men vad gör egentligen alla företag med all den egentligen ganska innehållslösa information de får ut av att använda denna fixering vid att säga vad man tycker? Gör någon verkligen om sin webbutik för att någon ger sajten fyra av tio i betyg? Hur tolkar veterinärkliniken antalet röda respektive gröna gubbar folk har tryckt på? Själv brukar jag på frågan om vad som skulle göra mig ännu nöjdare vara ”sluta avkräva recensioner hela tiden”.