Nästan alla som ringde var män. Ursinniga ryska män som tyckte att boken var en hatisk attack på män, och var jag kanske feminist?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det hördes att feminister var Belsebub själv, galna mördare med blodet rinnande om käften som just knaprat i sig ett oskyldigt spädbarn. Jag försökte hävda att ingen i Sverige tolkat boken så och jo, jag var feminist som trodde på kvinnors rättigheter.
”Och vem byter propparna hemma hos dig då?” sa Ivan med ett hest skratt, tydligen ett argument som skulle göra slut på allt snack. Jag fattade inte hur han tänkte. ”Tja, det gör jag själv!” sa jag och han vrålade ”Du ljuger!” så mätarna slog över till rött kontrollbordet runt.
Ivan tycks finnas överallt i dag. Han sitter i det brasilianska parlamentet med sina gelikar och fnissar ”Hej då, gullet!” när han tvingar bort en folkvald Dilma Rousseff. Han talar i Donald Trump och hans butler, han piskar kvinnor i Iran och Saudiarabien och han utgör huvuddelen av 70 miljoner näthatskommentarer på The Guardian, hatet är i 8 av 10 fall riktat mot kvinnor, resten mot ickevita män. Och om ni tror att Åsa Romson föll på försyndelser som båtfärg och klantiga formuleringar föreslår jag att ni googlar på Romson + Almedalen + Youtube. Varenda svensk hatsajt med självaktning har lagt upp klipp där hennes meningar om medelålders vita män med makt vevas med burkade gapskratt och rasande kommentarer. Hon föll på att hon visade feminism öppet.
Man bli alldeles matt.
Åsa Romson påstod att makten i världen huvudsakligen innehas av medelålders vita män. På vad sätt är detta fel?
Finns det alltså en stor del av den svenska befolkningen som föreställer sig EU-parlamentet som ett gäng unga mångkulturella kvinnor? Riksdagen? Parlament världen runt? Storbolagens och bankernas styrelser?
Finns det ens någon som ser kvinnor i riksdagens SD-bänkar? Odins döttrar, någon?
Medelålders vita män överallt, möjligen nån under 30.
Den stora frågan är förstås om vi befinner oss i en fas av fascistisk nytändning av maskulismen – eller i en fas av patriarkala dödsryckningar. Kort sagt: Är detta eran då vi backar från allt ”vi” vunnit av jämställdhet och större frihet för drygt 50 procent av mänskligheten? Eller är det ett tecken på motsatsen, att dessa bärare av y-kromosom som i årtusenden utnyttjat kvinnor som underordnade tjänare nu känner marken gunga under fötterna? Herregud, bögar som håller fest och som inte ens skäms! En kvinnlig ärkebiskop! Pappaledigt till höger och vänster!
MEN!
De män som inte får sura uppstötningar när kvinnor börjar ta plats i förhållande till sitt antal, som alltså INTE har problem med starka kvinnor, tycks bli allt fler i Sverige! Fattar ni vilken cred detta ger oss som land i det långa loppet? För det står nog helt klart i de flestas undermedvetna – och i nättrollens värsta mardrömmar – att om den här gamla slitna planeten alls ska överleva så är det de så kallade kvinnliga värdena som måste styra framtiden. Omsorg om kommande generationer, vård av världens miljö, plogbillar av svärd. Ledare som Vandana Shiva, Ellen Johnson Sirleaf och Wangari Maathai. Och om ni inte är helt säkra på vilka dessa personer är, googla på dem och fundera på varför ni vet så mycket mer om Donald Trump.
Men män kommer inte att fixa detta på egen hand. Grupp 8-kvinnor uppfostrade en hel generation av män som begriper att man kan vara en riktig karl genom att ta hand om sin egen unge, snarare än att ge nån på käften, och att man inte måste stå på kvinnors axlar för att ha ett värde. Nu behöver vi stötta de män som tar kampen för att få vara hela människor – de är lika hårt utsatta som feminister av dinosaurierna, ibland hårdare.
Könsförrädare, velourputtar, veklingar och toffelhjältar – jag är stolt över er! Om tio år kommer alla att se att det är ni som är de riktiga karlakarlarna! (Fast en varning: tro aldrig att ni är särskilt duktiga, när ni klarar det som kvinnor alltid fått sköta ...)
