Ja, han är retoriskt skicklig, Sverigedemokraternas parti­ledare. Och att det gått hem i väljarkåren har vi ju fått ett tydligt kvitto på under de senaste tio åren, då partiet stadigt vuxit.

Trots att partiet visat sig vara mörkblå i sin ekonomiska politik har de lockat arbetarväljare.

Vi kan se ett nytt mönster i hur arbetarklassen röstar. Det är inte längre självklart för arbetare att enbart rösta enligt höger-vänsterskalan, utifrån sina ekonomiska intressen. Istället har det tillkommit en dimension: hur människor ställer sig i valet mellan öppna gränser och nationalism.

Här har globaliseringen spelat en stor roll, att människor upplever att jobb försvinner när företag flyttar utomlands i jakt efter billigare arbetskraft. Men en annan oro har också spelat in – om fler flyttar till Sverige, då konkurrerar väl fler om samma jobb – och det riskerar väl både svenskföddas jobb och välfärd?

En sådan oro är begriplig, men den är inte därmed sann. För vi vet att när en befolkning växer så kan antalet jobb växa med den. Och vi vet också att ett högt flyktingmottagande, som 2015, gynnar Sveriges ekonomi.

Här har samtliga politiska partier ett pedagogiskt ansvar att förklara det ekonomiska läget för väljarna, istället för att rida på invandringskritiska strömningar och anpassa sin politik till SD.

För vad händer om andra partier plockar upp Sverige­demokraternas politik så till den grad att partiet blir överflödigt? Radikaliseras de då – eller förtvinar de? Och hur förändras det politiska landskapet i Sverige? Var tar anständigheten vägen när ”vi måste öppna våra hjärtan” ersätts med tal om återvandring?

Nu är det ett år till nästa riksdagsval och i veckans tidning pratar vår reporter Lisa Bjurwald med några av Sveriges främsta experter inom politisk analys om vad vi står inför. Inte minst om vilka lärdomar kan vi dra från andra länder i Europa.

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.