DN:s team vallas runt på det gigantiska krigsskeppet USS Theodore Roosevelt vars ”primitiva råstyrka blandas med sofistikerad teknologi”. Fascinationen lyser från textraderna: ”Väldigheten. Det går liksom inte att ta in hela fartyget på en gång”, skriver reportern och intervjuar soldaten Woody som berättar att fartyget är ”ett ställe där den amerikanska drömmen i hög grad hålls levande”. Det är Mellanösternkorrespondent Erik Ohlsson som skriver och Beatrice Lindberg fotograferar, båda poserar leende i hjälm på bylinebilden. Det är värsta formen av pojkrums­journalistik.

Reportaget som publicerades i söndagens DN är sprängfyllt med fakta med tillhörande grafik som berättar på vilket däck fartygets 28 000 lakan tvättas, att de två ankarna väger 30 ton styck och om ”spännande bingokvällar” där potten kan uppgå till 4 000 dollar. Erik Ohlsson går närmast upp i brygga när han äntligen får byta några ord med en stridspilot, ”detta flytande samhällets aristokrater”, som liknas vid en elitidrottsman, ”anspråkslös” med ett ”absolut självförtroende”.

Det är viktigt med bevakning av flera fronter i USA:s krig mot terrorismen. Men krigsjournalisterna ska vara kritiskt granskande ögonvittnen, inte storögda pojkmän poserandes i krigshjälmar. Michael Winiarskis kommentar intill räddar inte upp det publicistiska snedsteget. Han skriver till och med att syftet med att bjuda in tidningen till denna välregisserade lilla pr-runda är att markera mot Putin. Varför spelar DN med i kapprustningsspelet?

Det mest häpnadsväckande är allt som utelämnas. Vi får inte veta om fartyget har kärnvapen. Inte heller berättar DN att skeppet använts som start- och landningsbana för drönarplanet X-47B (vilket avslöjas av en enkel googling). Samma hangarfartyg som DN:s reporter entusiastiskt tassar runt på är alltså en del i USA:s hemliga drönarkrig. Ett krig som under drygt tio år har dödat över 5 000 människor i främst Jemen och Pakistan. Var femte som dödats är civil, över 250 barn har sprängts i bitar, enligt Bureau of investigative journalism.

Det amerikanska krigs- och pr-maskineriet rustar nu upp. Kriget vinns inte bara på marken eller i luften, bilder och berättelser är lika effektiva som bombräder. Just därför är det så märkligt att Dagens Nyheter trampar så lätt i fällan. Bara för att DN är inbäddad behöver inte tidningens utsände gå till sängs med Pentagons propaganda­ministerium.

Jag letar förgäves efter skuggan av en kritisk fråga. Istället finner jag nyhetsjournalistikens motsvarighet till Gröna baskrarna, John Waynes propagandistiska film från 1968 som glorifierade Vietnamkriget. När Hollywoodbolagen säljer sin integritet får de i alla fall tillgång dyra militärhelikoptrar, DN säljer sig billigt för en natts logi i en trång hytt och en bit äppelpaj i kantinen.