Först så förstod jag inte varför pappan gjort efterlysningen. På bilden såg jag en blond man i skjorta, sittandes på ett tågsäte. Det som först fick mig att undra var hans blick, den kändes inte välmenande. Han tittade i riktning mot kameran, men inte in i linsen. Det var som om han tittade ovanför. På den som tog bilden.
Sen såg jag det. Hur hans hand var runt hans könsorgan. Som var utanför byxorna. Mannen satt där och runkade. Mitt på ljusa dan. I en tågvagn. Jag blev helt chockad. Var tvungen att läsa texten om hur mannen sexuellt ofredat pappans dotter under dagen igen. Äcklet fyllde mig. Hur en man kan bete sig så mot en ung kvinna? Mitt på ljusa dan. I en tågvagn.
Jag borde väl inte bli förvånad. Jag har flera egna erfarenheter av sexuellt våld i någon form. Majoriteten av mina vänner har någon gång varit utsatt. Av män. På olika tider på dygnet. De flesta har känt mannen en längre tid.
Det är en epidemi som pågått i det tysta under flera hundra år. Men i långsam takt med att kvinnors röster blivit fler och mer hörda har också ljus till viss del kastats på detta problem. Men allt för ofta är det kvinnorna som håller i dialogen. Männen lyser oftare med sin frånvaro.
Vi lever i en kultur där förövare skyddas mer än offren. Männen skyddas medan kvinnorna går försvarslösa. Inte för att vi är svaga, men för att samhället är utformat efter mannen och hans behov. Annars skulle straffet för våldtäkt vara mycket hårdare. Annars skulle en pojke som drar en flicka i håret i lågstadiet inte få fortsätta göra det bara för att ”han är kär”. I ett samhälle utformat efter kvinnor och män skulle förövare tvingas ta ansvar för sina handlingar och skulden skulle inte läggas på offren.
I ett samhälle utformat efter båda könen skulle inte en man ta fram sitt kön i en tågvagn och runka framför en ung kvinna.
Men jag ser strimmor av hopp. I samma flöde såg jag en man som skrivit en fråga till ETC. Han hade nämligen insett hur han som ung utsatt flera kvinnor för våldtäkter genom övertalning. Han beskriver hur han pushat, övertalat och gått över kvinnornas gränser tills samlag fullbordades. Nu undrar han om och hur han ska ta kontakt med kvinnorna för att be om ursäkt.
Hans brev överrumplar mig. Här har vi en man som verkar vilja ta ansvar och på något sätt gottgöra den skada han gjort som ung. Jag tror att denna man på något sätt representerar gemene man. Hans sätt att beskriva våldtäkterna. Enligt honom utan våld eller fasthållning. Enbart verbal övertalning och upprepande gränsöverträdelser. Något som jag till och med själv vet att jag försökt göra. Övertala till sex. Så otroligt gränslöst. Men det fattade jag inte då.
Vilket för oss till lösningen på problemet: Utlärande av integritet och gränssättning från det att barnen är bebisar upp till att de är 19 år och går ur gymnasiet. Det ska ingå i läroplanen och vara anpassat till varje åldersgrupp. Om det införs är jag övertygad om att vi kommer se en dramatisk minskning av sexuellt våld om 25 år.
Det har redan börjat med ett antal eldsjälar som står bakom Treskablinoll som arbetar för barns rätt till en trygg barndom. Och utbildningsminister Gustav Fridolin som, tack vare dem, vill införa integritetslärande i och med att läroplanen för förskolan ska uppdateras. Det ger mig hopp.
