BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Förra veckan fick Irland kritik av FN för att deras lagstiftning tvingat en kvinna vars foster var skadat – och därmed inte skulle överleva förlossningen – att resa till Storbritannien i stället för att få avsluta graviditeten på det sjukhus i sin hemstad där hon kände sig trygg.
Några veckor tidigare släpptes äntligen María Theresa som hann avtjäna 4 år av det totalt 40 år långa fängelsestraff hon dömdes till i samband med hon höll på att dö av en blödning orsakad av ett missfall. I El Salvador är alla aborter olagliga, även när flickor och kvinnor blivit gravida genom våldtäkt eller när graviditeten hotar deras liv. Och eftersom det inte går att skilja en tidig medicinskt startad abort från ett pågående missfall kan även kvinnor som förlorar sina graviditeter ofrivilligt straffas.
En skulle kunna tänka att det är ljuspunkter. Att FN kritiserar länder vars abortlagstiftning får allvarliga konsekvenser för kvinnors liv och hälsa. Att domstolar efter fyra år av internationella påtryckningar kan ompröva orimliga beslut. Jag försöker tänka på det.
Men. Under tiden jag skriver den här texten har 15 kvinnor dött i samband med att de avslutat en oönskad graviditet i ett land som förbjudit dem att göra det på ett säkert sätt. Under tiden det tar dig att läsa, har flera hundra kvinnor tvingats utsätta sig för risken att straffas, skadas eller dö.
Antalet osäkra aborter ligger ungefär konstant. Precis som antalet säkra. Att förbjuda kvinnor att avsluta oönskade graviditeter får inte kvinnor att bli mindre gravida när de inte vill det. Framför allt inte i länder som dessutom förbjuder preventivmedel och sexualupplysning.
I Polen har förslag kommit om att abort endast får medges när kvinnor riskerar att dö av graviditeten (i dag är även fosterskador och sexuellt våld som orsak till graviditeten skäl). I Spanien har politiker försökt göra det svårare, näst intill omöjligt, för kvinnor att avbryta oönskade graviditeter. I Sverige ligger konservativa krafter bakom förslag för att göra det möjligt för vårdpersonal att arbetsvägra och därmed neka kvinnor stöd när de blivit oönskat gravida.
Vi hänger samman. Varje berättelse. Varje kropp som fråntas sitt självbestämmande. Varje gång det ifrågasätts, oavsett hur eller var, tar vi alla ett steg tillbaka.
Och därmed, det motsatta, varje steg framåt är viktigt för alla som någonsin skulle kunna bli oönskat gravida. Spelar extrem roll för 21 miljoner. Är direkt avgörande för 47 000.