Det finns en snabbt växande trötthet på reklambyråers mångmiljardspenentration av våra hjärnor. Men det är som om dom som jobbar med ”kommunikation”, det vill säga propaganda, inte vill inse detta.
Dom fortsätter att tjata på mej om varumärket Stefan Sundström.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Första gången jag blev kallad för ett varumärke var av ”Idol”-juryn. Jag hade precis slaktat dom i Aftonbladet, det var precis när dom hade börjat, det var dom där fyra första ni vet, dom med kalt huvud och sånt. Jag skrev att dom sysslade med fascistisk folkuppfostran.
Då skrev dom i ett svar att jag byggde på mitt varumärke. Och jag tror dom verkligen trodde det också, dom lever i en värld där allt man säjer och gör bara handlar om ens egen position.
Där man inte tycker ett jävla någe om att barngrupperna på dagis är för stora, för man har inga barn. Där man inte reagerar på höjda avgifter på tricken för man åker inte tunnelbana.
Man är en sån där som inte reagerar förrän Aftonbladet skriver Så drabbas du av flygskatten och man läser en tabell och ser att det drabbar en, som fan, då jävlar blir man arg.
Man har ingen moralisk eller politisk hållning alls, man är ett varumärke.
Därför skrev dom att jag byggde mitt varumärke.
Jag förstår ju hur dom menar, jag är ett antal hållningar liksom, skit i att jobba så mycket, odla egna tomater, ta tåget istället för flyget. Och sånt där. Men hela tänket att man bara är en bild som måste upprätthållas och fyllas i dränerar en på verkligt liv, varför tror ni Dylan snodde sitt tacktal från nån läxhjälpstjänst? Han orkade inte, hela den där skiten med att vara Bäst Poet och Störst Författare och sånt, han vände upp och ner på alltihop.
Inte för att jag är Dylan direkt, inte för att jag känner honom bakom bilden, varumärket då om ni så vill, men jag uppskattar hans vägran att bli en klippdocka.
Jag tänker heller aldrig bli en klippdocka.
Jag och en växande skara människor är trötta på klippdockor, vi drar inte ens på munnen åt Mediamarkts tjocke tysk som säjer att det är scheissebillig.
Jag längtar efter en värld utan design.
Jag blir fan tokig när jag åker in till stan och sitter på tricken och överallt ser jag en massa försök att penetrera min hjärna, är jag dum nog att titta upp från min mobil så ser jag bara reklam och en massa människor med nervänd blick i sina mobiler.
Som väntar på att reklamfilmen på Youtube ska ta slut så dom får se bilderna från festen på midsommarafton.
Jag hoppas och förutser reklambranschens snara sammanbrott. Åh, alla arbetslösa spindoctors, var ska ni ta vägen med era varumärken? Ska ni samlas och uppleva gamla tider på nån tsunamidrabbad ö? Ska ni samlas under en ikon av Annie Lööf och tillverka hubotar av allt skrot som blir kvar när denna gistna gamla civilisation slutgiltigt brakat ihop?
Det finns ett slags hopp i det sorgliga faktum att folk slutat lita på media. Man kan såklart inte, och har aldrig kunnat, lita på media. Inte sedan dom första pergamentsidorna av Bibeln spreds.
Nu utnyttjar extremhögern och fascisterna folks yrvakna konstaterande att man inte kan lita på auktoriteter – varken läraren, chefredaktören, statsministern eller polisen – till att propagera för sin egen ännu mer auktoritetsbundna och grymt barnsliga världsbild, där störst går först.
Det är ett problem. Det kommer ut mycket elände ur detta.
Men sett i en längre tidsaxel handlar det om att folk blir mer och mer belästa, mer och mer kritiska till vad dom med makt påstår.
Det är, bortom nutidens tillfälliga kräftgång bakåt, ett långsamt steg framåt att folk inte tror på allt dom blir itutade.
Att sen en massa mänskor hamnar i diket och bara läser nazisttwitter om att Sveriges radio bär plakat mot SD, att molnen på himlen är chemtrails, eller jag-är-inte-rasist-men-är- det-verkligen-ok-att-flyktingar-får-en–ny-mercedes-för-att–dom-våldtagit-ett-helt-dagis, det är tillfälliga men ack så smärtsamma företeelser på tidens oändliga hav.
Jag tycker det är kanon att propagandabranschen är bekymrad.
Nån Jeff Godbye på nån reklamfirma i Kalifornien citeras av Resume: ”Reklamens magi är död.” Kanon. Klipp er och skaffa ett jobb, reklamjävlar.
Ingen går på det längre. Hoppas jag.
Snart mognar mänskligheten och blir vuxen. Snart inser mänskligheten att allt hör ihop.
Och fäller ner pungen och landar. Det vill säja slutar flyga. För det har inte den här planeten, och därmed mänskligheten, råd med.
