Krönika: Varför lyssnar vi inte på barnen?

Troligtvis finns det radiokanaler som spelar nutida samisk musik, som jag missat, men ni fattar poängen: Samisk kultur har länge varit närmast osynliggjord i Sverige.

Nu verkar det ha vänt. I veckans tidning samtalar vi med författaren Ann-Helén Laestadius. Inte bara om hennes kommande bok som utspelas i Sàpmi utan också om hur hon ser att uppmärksamheten runt en rad samiska kulturutövare fullkomligt ”exploderat”. Det är riktigt coolt!

Coolt är också vad som pågår i den lilla kommunen Orsa i Dalarna, där de jobbat systematiskt med medborgardialog för att ta fram en framtidsvision. En viktig komponent i den processen har bland annat varit att politikerna gett sig ut till skolorna för att faktiskt lyssna på alla barn i årskurs 4–9.

Antagligen är de den första kommunen i landet att göra detta. Att lyssna på barnen när de tar fram politikens långa linjer – och därefter faktiskt göra verklighet av innehållet. Som Christina Nordmark säger i reportaget i veckans tidning: ”Det ska kännas skämmigt, lite skavigt om man pratar om något som berör unga och de inte är i rummet eller om det inte ens finns på papper vad de tycker.”

Vem har inte suttit vid middagsbordet och vecka efter vecka hört sina barn berätta om att skolmaten är ”konstig”? I Orsa har barnen bildat grupper och fått mandatet att plocka bort vissa rätter som de upplever som konstiga. Det är bara ett av många exempel på vad kommunens vision innebär i praktiken.

Det låter så lätt! Frågan inställer sig: Varför lyssnar inte alla kommuner på liknade sätt på sina medborgare, inklusive sina unga? 

PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.