Jag syftar inte på drevet mot Wallström. Naturligtvis finns det resursstarka krafter som med huggtänder blottade i ett förtjust grin kastar sig över möjligheten att svartmåla henne, gärna med stöd av ett koppel utländska intressenter som önskar undvika obekväm kritik (medan allianspolitiker som verkligen tagit för sig lugnt kan luta sig tillbaka, alla rikstidningar är ju borgerliga utom 9 procent av Aftonbladet).
Inte heller syftar jag på SD:s förmåga att göra sig hörda i proportioner som inte alls motsvarar deras antal. Som vi sett är deras kampanjkassor mer välfyllda än både sossars och moderaters numera. Och ingen frågar var pengarna kommer ifrån.
Det är inte ens den obegripliga flathet som public service ofta visar mot ”sverigevänner” jag syftar på. De tillåts artigt att välja planhalva för spelet – vem ställer någonsin frågor till SD om hur de ser på handelsavtalet TTIP, kärnkraftsavfall, fuskande privatskolor, pappaledigt?
Nej, vad jag inte fattar är hur någon kan påstå att vissa ”nyheter” mörkas när de inte omedelbart sprids i seriösa media!
Har vi inte fattat att hela medielandskapet nu är som en ut- och invänd handske mot hur det såg ut före webbens tid? Vem som helst kan nu påstå vad som helst och gör det också! Inte hade Aftonbladet några pålitliga publicistkvinnor på plats i varken Köln eller Kalmar som kunde vända sig om, kolla vem handen på bröstet tillhörde och omedelbart ringa in nyheten, med uppgift om hudfärg och allt? Och journalister är inte mediala i betydelsen tankeläsare! Alltmedan trollsajter hetsar och ljuger obesvärat, utan att vänta på presskonferenser.
I dag bör INGEN lita på en kontroversiell nyhet som är färskare än ett par dagars faktakontroll. Mörka på, tills fakta är kollade och lägg skulden där den hör hemma – på Avpixlat!
Ibland är jag till och med tacksam för att jag effektivt vaccinerats mot trollsajters påståenden genom att ha varit utsatt för dem själv. 3 000 hatmejl på några timmar, när jag i Icakuriren påstått att Lucia inte var svensk från början ...
Och skulle inte trollens verbala tafsande (”ditt senila pissluder” etc) vara lika kännbart som en hand på rumpan?
Vi vet ju också att det bedrivs ett aktivt desinformationskrig, inte minst internationellt (jag syftar bland annat på nyheten om Putins fejkade nyheter som kom nyligen).
Det luktar illa att dyka ner i dypölarna Avpixlat och Flashback och det tar tid att syna deras bluffar. Men kan någon förklara för mig varför det så ofta lämnas walkover till dem? Trollen tycks ha oändligt med tid till sitt förfogande (Arbetsfria? Lever på bidrag som den obehagliga Julia Caesar?). Medan vi låter researchgruppen, IRM och de modigaste journalisterna dra ett fruktansvärt tungt lass. Kanske borde vi ge dem lite eldunderstöd? Märk väl – inte förvanska fakta eller förfalska information, bara hjälpa till där vi kan. För giftet har börjat sippra in i samhällskroppen, lika effektivt som Jud Süss och nazipropagandan en gång fick större delen av tyska folket att sträcka upp högerhänderna! Jag intervjuade en gång en före detta medlem i Bund Deutsche Mädel, flickornas Hitlerjugend, en rar gammal dam som försökte förklara hur hon kunnat ryckas med och jubla åt kristallnattens judeförföljelser. ”Jag vet liksom inte hur det började ... man trodde på vad dom skrev i tidningarna ... och alla ens vänner höll med ...” snyftade hon.
Så vi, fyra av fem svenskar som inte är Sverigedemokrater, kanske kan vi hjälpa till ibland, till exempel genom att sluta fega och tipsa polisen om vem som tänder på flyktinganläggningen där vi bor eller vem som misshandlar skolelever av annan härkomst. Låt oss hänga ut troll med namns nämnande på våra bloggar och i Facebook när de bryter mot lagen (ja, hot, förtal och hets mot folkgrupp är fortfarande olagligt!), låt oss ta diskussionen i lunchrummen medan det ännu är tid!
Men låt oss inte blunda för fakta. Jag minns hur vi en gång i radions feministiska program Radio Ellen slogs för att kvinnomisshandel inom invandrarfamiljer inte skulle ursäktas som en ”kulturfråga” i domstolar, hur vi föreslog att kvinnor skulle ges asyl för förföljelse på grund av kön (inte bara politik och religion), jag minns de modiga invandrarfeministerna, små brunögda damer i lackskor som var bombhotade av både skinnskallar och av män i den egna gruppen. Öppna ögon gäller!
