Få gillar hösten, men jag är en av dem som gör det. Inte för att jag är en sådan där te-drickare som gillar när det är ruggigt och poetiskt, utan för att jag gillar rutiner och struktur i vardagen. Sedan dyker det alltid upp roliga arbetsuppdrag på hösten.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Men hösten innebär också problem.
Höstvädret ignorerar jag och tycker ingenting om, men när den svenska sommaren försvinner så försvinner också alla sköna uteserveringar. Det suger.
Det suger för då försvinner också en stor portion av tillgänglighet i den här stan. När jag ska träffa vänner på stan om sommaren kan jag välja och vraka var jag ska gå. Även om inte alla pubar och restaurangers inomhusmiljöer är tillgängliga, så är deras uteserveringar det. Örebros utomhusmiljö har över lag blivit mycket mer trevligt öppen för människor som tar sig fram på hjul om du frågar mig.
Problemfritt vill jag inte påstå att det är, men kommunen har ansträngt sig och det märks. Ta bara en titt på soldäcket framför slottet. Det har blivit en av mina favoritplatser i stan om sommaren.
Men nu är sommaren över och vi är tillbaka i 50-talets USA, där näringsidkare utan skam kunde sätta upp en skylt som visade att svarta inte var välkomna. Eller 30-talets Tyskland där butiker uppmanades av regeringen att förvägra judar tillträde. Det sitter inga skyltar med feta kryss över rullstolsgubbar i några fönster här, men det borde det kanske göra. För då skulle besökare reagera starkare på otillgängligheten.
Då kanske jag själv skulle vägra att försöka ta mig förbi hindren också? Då kanske vi alla skulle vägra och diskrimineringen skulle inte kunna ske så öppet och omedvetet som i dag. En nivåskillnad eller ogenomtänkt möblering stänger onekligen en viss grupp av besökare ute. Ett trappsteg in till en restaurang eller varuhylla mitt i gången i en butik skulle lika gärna kunna likställas med en skylt som förbjuder tillträde för permobiler, rullatorer och rullstolar. Det är inte tillåtet att neka någon tillträde på grund av etnicitet, sexualitet eller religion. Varför är det okej att neka rörelsehindrade?
I somras var jag med min dotter på Leksand sommarland och där mötte jag på en sådan där skylt som förvägrade mig tillträde. Tillträde till en karusell likt uppskjutet för barn.
Jag blev aningen förvirrad. Jag har åkt de flesta av åkattraktionerna på både Liseberg och Gröna Lund utan problem. Jag behöver assistentens hjälp att flytta mig från rullstolen till sätet, men jag klarar det finfint. Det förklarade jag för karusellkillen, men han sa att handikappade inte fick åka och pekade på en skylt där det mycket riktigt stod så. Jag mumlade ”fan heller”, trängde mig förbi honom och intog en plats för att visa hur otroligt mobil och smidig jag kan vara.
För att inte mitt barn (och inte de andra barnen på karusellen heller) ska tro att det är okej att diskriminera någon så här. Det var inga problem att försäkra sig om min säkerhet när jag väl satt i sätet. Inga svårigheter att spänna fast min kropp med säkerhetsanordningen.
Det tog en kvart innan en kollega kom dit, konstaterade det och bad om ursäkt. Det fanns ingen anledning till att jag inte skulle kunna få åka. Det finns ingen anledning till att sätta upp en skylt för att neka mig tillträde.
