Uppskattningsvis rör det sig om flera miljarder hjärtslag per dag, bara i Sverige, som skickas rätt upp i molnet för att återvända som statistik i en app. Utvecklingskurvor och uppmuntrande tillrop: heja dig, bra jobbat!

Jag talar alltså om träningsarmband, smarta klockor, aktivitetsmätare. Sådana som i USA återfinns på var femte vänsterarm. Några få kubikcentimeter fyllda av digitala sensorer, inklusive gyroskop och accelerometer. Tillsammans kan de med hyfsad träffsäkerhet analysera vad du gör i detta ögonblick. Om du går, springer, cyklar eller latar dig. Samma data lär nog också kunna dokumentera ditt sexliv, men det kommer appen inte att visa. Algoritmerna är nog lite pryda.

Det vore världens enklaste sak att bygga en alternativ lösning utan något moln. Aktivitetsarmbandet kunde skicka sensorernas rådata till din egen dator. Ingen annan skulle då kunna övervaka dina aktiviteter. Med en öppen standard för datan skulle vem som helst kunna skapa program som låter dig analysera din kropp och din träning.

Alla funktioner för en sådan lösning finns redan i armbanden. Men fabrikanterna har byggt in spärrar så att vi inte kan hantera vår egen data utan måste vända oss till deras moln. Uppenbarligen är det därför som man numera kan köpa ett fullt fungerande träningsarmband för några få hundralappar. Priset är subventionerat av de företag som kan samla in all data. Alla dessa miljarder hjärtslag, miljoner människors vardagliga sysslor – rätt in i växande databaser hos Samsung, Apple, Google och kinesiska Zepp.

Jag vet inte om företagen säljer vidare datan i någon form, eller nöjer sig med att sälja reklamplats i apparna som vi är hänvisade till att använda. Eller om den bara lagras i molnet i väntan på en framtida användning. Men det finns inget nödvändigt i detta. Vi hade kunnat behålla vår aktivitetsdata i egen ägo.