Dom värderingarna tycker jag är värda att slåss för. Inte bara när det gäller kyrkovalet, utan på alla plan, på alla ställen i vårt samhälle. I skolan, på vårdcentralen, hos bilmekanikern. I stadshuset, på jobbet, i mataffären. På gatan, i bilen, på cykeln, och så vidare. Ja ni fattar, ÖVERALLT. Och det är dom värderingarna jag vill skänka vidare till mina barn. Det är efter dom värderingarna jag uppfostrar mina barn. Men som ni säkert redan vet så gör inte barn det vi säger att dom ska göra. Dom gör som vi vuxna gör. Vilket innebär att om vi vuxna skriker och härjar, bråkar och mobbar, kränker och hotar, så lär sig barnen också att göra det.

I veckor har jag följt Ung i Sveriges kamp i Stockholm via nyheter och sociala medier. Men även varit personligt involverad i frågan då en nära vän blev häktad, förd till förvaret i Kållered i väntan på utvisning, men tack och lov blev frisläppt.

Jag har många gånger blivit rörd till tårar och känt hopp och styrka, men också sorg och maktlöshet. Men nu är jag arg. Så arg att jag kokar. Arg som ett bi. Ni vet så där arg som Kalle Anka kan bli när hans pratbubbla bara är full av en massa svarta konstiga tecken.

Jag läser att Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson sagt att han tycker att det är väldigt, väldigt märkligt att inte polisen tar och identifierar dom som sittstrejkar och på en gång utvisar dom med utvisningsbeslut. Jag däremot tycker att det är väldigt, väldigt märkligt och helt uppåt väggarna galet att vi tillåter att människor får stå och skrika grovt kränkande saker på allmän plats utan att polisen ingriper. Och dessutom mitt framför handbollsspelande barn. Där spelar dom och tvingas se och höra, när tillsynes helt normala vuxna människor med hög stämma skanderar bland annat inga afghaner på våra gator. Ut med packet. Afghaner ska våldtas.

Och allt detta är tydligen okej för att vi lever i en demokrati? Och alla dessa barn som hamnade mitt i det här? Hur förklarar man för dom att detta inte var helt okej, nu när så många har blivit avhumaniserade och att dessa åsikter är en del av vårt demokratiska samhälle. Att vara öppen rasist, att hänga med Nordiska motståndsrörelsen eller att rösta på Sverigedemokraterna är lika normalt och rumsrent, som att ha kaviar på ägget.

Men sist jag kollade så är hets mot folkgrupp inte en demokratisk rättighet. Det är heller inte en demokratisk rättighet att kränka andra.

Katerina Janouchs tweet, med en bild på Rossana Dinamarca som deltog i sittstrejken på medborgarplatsen med texten ”Trappan är mer effektiv än Tinder”, startade ett drev av kränkningar på sociala medier där vi kvinnor som bland annat kräver amnesti och stödjer sittstrejken utmålas som sugna batikhäxor, som letar efter ett ligg!

Detta ledde så småningom till att Viking Line som anlitat Katerina till att ingå i en expertgrupp för att motverka sexuella övergrepp på kryssningar valde att avbryta sitt samarbete med henne. Tweeten krockade med uppdragets värderingar. Tack Viking Line.

Som man bäddar får man ligga.

Den 17 september är det kyrkoval och nu har vi alla en skyldighet att tillsammans se till att Svenska kyrkan får fortsätta att vara en öppen mötesplats där alla människor är lika mycket värda. Till dess så kommer jag att fortsätta att bädda min och barnens sängar med kärlek, respekt och solidaritet. Och vi sover oftast väldigt gott. Hur sover du?