Vart ifrån kommer du? Egentligen?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Vad jag svarar på den frågan beror lite på dagsformen. Är jag på bra humör så brukar jag svara:
“Det uttalas faktiskt inte ejenkligen. De är inte ens ett k med i stavningen. Skärp dig.”
Då är det sällan jag får följdfrågor på det. Eller nya vänner.
Är jag däremot på riktigt bra humör, så brukar jag svara lite utförligare:
”Jag är från Majorna. Syns inte det på skägget?”
Här får jag ofta ett litet skratt, för vi vet alla hur det ser ut i Majorna! Skägg över allt, på barnen, på bilarna, på hundarna och surdegsbrödet. Det hade kunnat vara bra där. Vi hade kunnat gå vidare i samtalet och prata om Liberalernas nya logga eller hur den svenska sommaren är den bästa sommaren. Men nej.
”Kul det där om Majorna, men seriöst, vart ifrån kommer du egentligen?”
Det är ju inte så att jag inte förstår vad de menar, jag har trots allt bara bott i Majorna i några år, så då får jag ju erkänna:
”Tuve! 417 represent ute på Hisingen”. Här är skrattet inte lika hjärtligt. Visst, Hisingen passar ju bättre in på mitt utseende kanske i hens världsbild, men det är ju inte riktigt det hen är ute efter.
”Men ok, innan Majorna, innan Hisingen, vart kommer du ifrån EGENTLIGEN?”
Olofshöjd. Innan Hisingen var det Olofshöjd.
Nu bultar det i pannan och ansiktsfärgen börjar gå åt det vansinnesröda hållet.
”Du är inte från Göteborg! Vart ifrån kommer du innan du kom till Göteborg!”
Surahammar. Sen fortsätter jag rabbla små obskyra svenska orter tills hen ger upp eller imploderar. Inte heller här får jag så mycket vänner.
Det här är ett fenomen jag vet att många av mina vänner aldrig drabbas av. Vi pratade om det för ett tag sedan. Det var jag, en vän med son-namn och en vän med vic-namn. Son-namnet har aldrig fått den frågan. Vic-namnet får det då och då, trots att det är hens pappa som kom hit på 60 talet för att jobba inom industrin. Hen ÄR härifrån. För ett tag sedan blev jag tilltalad på engelska på krogen, två gånger på samma kväll, av olika personer. För jag kommer ju inte härifrån. Egentligen.
Jag blir provocerad av själva ordvalet, till den grad att jag nästan vill svara ”skit du i det”. Så här kommer en liten uppmaning:
Nästa gång du har lust att ställa frågor om vart jag kommer ifrån, börja med att fråga vart mitt namn har sitt ursprung. Om du är genuint intresserad av min bakgrund, för att du tror att det är en del av min personlighet som du vill veta mer om, så fråga på. Ingen tar illa vid sig av ett genuint intresse. Men när man flikar in ”egentligen” så uppfattar jag det som en markering. I mitt fall så har mina rötter i Iran påverkat mig oerhört mycket. Men jag är mer påverkad av uppväxten på Hisingen. Jag är mer påverkad av mina möten med andra människor som inspirerat mig, förnedrat mig, skrattat med och åt mig, bjudit mig på mat och blivit bjudna på öl.
En vän sa en gång att ”Jag är kanske inte är härifrån, men man kan väl för fan flytta?”
Vi är där vi är av olika anledningar. Vi är här och nu och om vi plötsligt befinner oss på samma plats i samma ögonblick kan vi väl rimligtvis anta att vi är här av samma anledning. Då kan vi utforska varandras personligheter och kanske så går vi därifrån som vänner.
