Det här ger mig ångest och växande magont inför ett år av fula reklamkampanjer i kollektivtrafiken och direktsända sandlådekrig mellan partiledare. Om jag ska vara ärlig så är jag inte så imponerad av er just nu. Baserat på de senaste två valomgångarna förväntar jag mig mest vaga, slitna formuleringar om att satsa på jobben och en jämställdhetspolitik lika bortglömd som sorgligt framförd av nästan uteslutande vita män. Och nytt för det här valåret, som utvecklar blödande magsår, är att vi har kostymklädda rasister i vår riksdag och alltså även på partiledardebatterna. För att inte tala om all rasistisk propaganda vi har att vänta, som större dagstidningar och kanaler publicerar med hänvisning till annonspolicyer och maniska upprepningar om yttrandefrihet.
Det får mig att fundera på innebörden av politisk kamp och de politiska aktörerna under den stundande valrörelsen. Jag har gått från att se valår som en självklar tid för er politiker att påminna väljarna om vad ni står för, till att mer betrakta det som en tid då vi väljare måste påminna er om vad ni står för och inte minst vad ni inte står för. Det känns visserligen tungt, men nu har ni en chans att göra om och göra rätt. Vi medborgare har flera gånger visat att vi kan, bör och ska påminna er politiker om ert ansvar genom att trycka upp det i era ansikten. Nu är det upp till er. Stöd den antirasistiska och feministiska kampen som pågår över hela landet just nu. Visa att ni menar allvar med att Sverige är ett land för oss alla. Inspireras av de gräsrötter som just nu för kampanjer via sociala medier, som demonstrerar på gator och torg för mänskliga rättigheter. Låt dem bli förebilder för årets valkampanj.
Det är medborgare som konfronterar nazister i Kärrtorp och på många andra orter runtom i landet, som höjer sina röster mot att public service frågar hur mycket invandring Sverige tål och om feminismen gått för långt, som manifesterar för en samtyckeslag som ska kompensera för svenska domares totala brist på genuskompetens, som bojkottar Max för att ägaren säger åt sina anställda vad de ska rösta på, som protesterar mot vinster i välfärden och stödjer våra sjuksköterskor genom sociala medier. Medborgare som bekämpar Reva, som avpixlar makthavande troll på nätet, som gömmer flyktingar, som startar projekt för att ge mat åt hemlösa och som försvarar diskriminerade romer i våra rättssalar.
Valåret handlar inte bara om att rösta på ett politiskt parti, utan om att föra den kamp som måste föras på gräsrotsnivå och verkställas av er politiker. Jag förstår att det måste kännas hemskt trist att Moderaterna vann på att stjäla era politiska uttryck och ändra designen på sin logga, och ännu värre att väljarna var dumma nog att gå på det. Men gör inte samma sak som dem, det var en högst oärlig kampanj som dessutom gick ut på att klä ut sig till er och det finns inget coolt i att klä ut sig till borgare. Och ta för guds skull inte den beryktade ”debatten” med rasisterna, det är en fälla som garanterat innebär att diskutera på rasisters villkor och därigenom bidra till att ytterligare normalisera rasismen i det politiska klimatet, i den svenska journalistkåren och vid middagsborden.
Jag önskar ett valår med mindre magont, det lär inte hända. Men om ni gastar i stora röda och gröna bokstäver att ni i svåra tider väljer att kämpa desto mer, då läker magen så småningom.
Aida Paridad är kriminolog och journalist
