Det har nu gått lite drygt ett år sedan det senaste valet. Det är lustigt nog också lite drygt ett år sedan jag såg någon form av politiskt aktivitet eller någon form av politisk dialog ute på gatorna från något av våra sju kommunpartier. Hänger brist på aktivitet och engagemang gentemot den egna kommunens invånare ihop med att man helt enkelt inte känner att man har något att vinna på det under de tre åren mellan valen? Eller är det bara en tillfällighet?
Under sensommaren och hösten 2014 kändes det som under vilket valår som helst, att man nästintill kan gå ut vilken tid på dygnet som helst och någonstans möts man av kampanjande politiker. Det delas ut pins, flyers. Det samtalas och det diskuteras. Det ligger någon form av hopp i luften oavsett vilket parti du själv sympatiserar med. Kampen tätnar och någon gång i mitten av september slås spiken i kistan in, resultaten och rösterna inkasseras till höger och vänster. De efterföljande en till två veckorna debatteras valresultaten flitigt i alla samhällsklasser och i alla partiläger. Sedan går vi tillbaka till det där trista, typiskt svenska, där man helst inte ens ska nämna något alls om politik då det kan väcka anstöt eller skapa stel stämning. Hur har det blivit såhär?
Lindesberg var under förra året inget undantag. Överallt kampanjades det. Det arrangerades öppna samtal med alla partier, de olika partierna stod dagligen i Flugparken för att locka väljare och vid flertalet tillfällen besökte allt ifrån Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna min skola, Lindeskolan. Nu ekar torgen tomma, salarna där partierna ville diskutera med elever står tomma och öppna samtal med representanter från kommunen tycks vara mer sällsynt än någonsin. Samtidigt tycker och tänker folket också mer än någonsin. Det är inte konstigt att det uppstår någon form av friktion i denna situation. Folk tycker och pratar men politikerna är mellan valåren något som gemene man inte beblandar sig med till vardags.
Att säga att det skulle vara brist på ryggrad mellan valen är ju befängt, men jag är övertygad om att Lindesbergs befolkning likt resten av alla människor i Sverige saknar människor i maktposition med ryggrad under de resterande tre åren. Vi saknar någon som ger oss en inblick i vilka framsteg ni vill göra och vad ni faktiskt lyckats med. Vi saknar någon som ger valuta för den dyrbara röst vi ger er. Jag är inte dum, självklart kan man inte vara ute och kampanja hela tiden. Men det partiet eller den politikern som vågar visa mer tacksamhet och öppenhet tillbaka till lokalbefolkningen, den vinner mycket.
