Vägen in i vårt samhälle hackar något oerhört. Byråkrati, kontroller, väntetider, haltande kommunikation och arbetsinbjudningar som ligger ljusår bort. Och de som ser sig själva som innanför, även de som är nära kanten till utanför, gnäller på det! Frontalkrockar på alla plan på löpande band. Instanser av allehanda sort totalt överbelamrade. Ändå sägs det att landet drar nytta av alla nysvenskar.
På tunnelbanan ljuder all världens språk. Allt från abazinska till zulu kan höras. Fördomsfullt sitter gammelsvensken där tyst, i bästa fall mumlandes med en reskamrat. Är den reserverade lågmäldheten en del av den svenskhet som landets nya medborgare ska anamma?
Jag fick en stor aha-upplevelse efter att ha fått nys om Kompis Sverige som är en kontaktskapande verksamhet mellan nyanlända och redan etablerade i landet. Det är ju för bra! En optimal lösning i mina ögon. Integration kan och kommer fungera föredömligt genom att den etablerade svensken matchas med den nyanlände. Lika ålder, intresse och inriktning. En kompis att umgås med, i vardag och på fest. Hen träffar din familj, du träffar hens familj.
Det är inte bara den nyanlända som växer och hittar sitt vara i sitt nya samhälle. Den etablerade svensken, som det så fiffigt heter, kommer själv att vinna mångfalt. Jag vet av egen erfarenhet att när jag hjälper en utsatt människa eller någon som har det besvärligt växer jag och mår otroligt bra. Vill du vara riktigt egoistisk, så hjälp en annan människa. Det är genialiskt. Men många eller de flesta etablerade svenskar, skulle jag tro, vill inte bry sig eller tycker sig inte ha tid. Tänk om.
Föreställ dig till exempel dig själv som etablerad svensk och att ni går där i matbutiken, och du lyfter upp en tomat och säger till din nyvunna kompis: ”Det här är en tomat”. Den nyanlända är med och lär sig vad en Solanum lycopersicum heter på svenska. Det här blir inga besvär för dig, tvärtom. Du kommer växa och må bra för att du hjälper och möter en medmänniska. Nu ser jag den nyanländas blick som skiner upp och känner att hen är med. Kanske med ett gott tomatrecept tillbaka. Vi och de tonar bort. Kvar blir ett stort VI.
Det sägs att Sverige vinner på att ta mot främlingar. Det är jag också övertygad om. Med hjälp av detta förträffliga koncept kommer det gå som en dans in i det svenska samhället.
Kompis Sverige började genom Röda korset hösten 2013 och finns idag i Stockholm och Lund. Det kommer att växa; till hela Sverige, självklart. Förr hörde vi talas om svensk standard som måhända glänste lite även utanför landets gränser. Men det här! Håll i hatten gosse! Det här slår rekord och kommer sätta sina positiva spår i övriga världen. Så kompis, du som känner dig som en etablerad svensk, ta du också och anmäl
dig att bli en Kompis Sverige.
Följ med, följ mig, följ John!
